Eftersom jag är smått galen och löken jag satte för några veckor sedan i en pallkrage redan börjat titta upp så slängde jag idag ut ett par nävar (ok, ganska många) sättlök i en av de större odlingslådorna. På grund av tidsbrist hann jag inte ens gräva ned dem ordentligt utan jag täckte dem bara med rejält med hästgödsel, trampade till det hela och slängde sedan på ett lager löv som skydd. Får se vad som händer men löken kostade bara 60kr/kg så det får det vara värt. Jag har även grävt ned två sladdriga ekologiska svartrötter och en libbsticka jag fick av en vän när hans mor tragiskt drunknade då isen brast på sjön hon fiskade på. Den hade verkligen tagit sig bra hos min mor som vårdat den tills jag gick en egen trädgård så jag hoppas jag kan hålla den vid liv med. Libbstickan är ju lite av en bortglömd kryddväxt annars och hade den varit mer känd hade nog försäljningen av i alla fall grönsaksbuljon rasat rejält för den smakar precis som det. Den käre maken har nu lyckats gräva klart det nya odlingsområdet på gräsmattan och tyvärr är det styv bohuslera så nu blir det till att skyffla gödsel och gräva ner kompost så inte vi får en lerpöl där.
Hoppas ni haft en bra helg med. Nu blir det för ovanligheternas skull tv-soffan för mig för jag börjar få migrän. Hoppas jag orkar upp i morgon nu bara..
Denna veckan har jag varit tillbaks bland mina odlingar eftersom min käre make var på tjänsteresa. Till min glädje har faktiskt de båda Bohuslänska trotjänarna, bondbönan och gråärten från Solberga, tittat upp. I övrigt är det aningens svårt att se vad som är ogräs eller ej. Tyvärr hann jag bara rensa ogräs en enda timme på hela veckan för redan andra dagen var det ösregn och därefter alldeles för blött för att det var möjligt att rensa något alls. Jag och mamma provgick lite och sjönk raskt ner till anklarna i lera så det ska till ett under om något överlever och i potatisraderna var det riktiga lerpölar. Men men, nästa år har vi förhoppningsvis ett eget hus med trädgård så jag slipper pendla 10 mil till trädgården. Men vad gör man inte för att få odla 🙂
I vanlig ordning har jag nog, ivrig som jag är, lyckats plantera en del saker alldeles för tidigt. Men eftersom risken är att de aldrig kommer i jorden om jag inte passar på när tillfälle ges så får det vara värt risken för stocklöpning. Jag har hackat, burit sten och grävt så fort Walle har somnat vilket faktiskt nu resulterat i att palsternackan, morötterna, mangolden, rödbetorna, persilja, ärtor, bönor och två kilo potatis kommit i jorden. Dock har jag ungefär 6kg potatis kvar att sätta och eftersom det tog lite drygt 1h per kilo så finns det en del jobb kvar. En jordfräs hade inte varit helt fel. Puh! Dessutom kommer jag ha ett digert jobb att rensa ogräs för bonden kunde visst inte finlira med havresådden så hela min plätt är full av små havrestrån som sticker upp. Uppenbarligen kan i alla fall något tränga igenom leran.
I den allra värst steniga biten längs med åkerkanten, där sniglarna brukar frodas och föröka sig i mängder, tänkte jag slänga ut massor med solrosfrön. Kanske blir det en fin inramning av landet och dessutom mumsig mat till mammas bin sen i sommar. Förutom mördarsniglar i mängder och lerjord behöver jag även tampas med rådjuren och hararna. Varje morgon när jag tittat till landet har det legat färska harpluttar där. Gratis gödsel i all ära så misstänker jag ändå starkt att de små rackarna kommer äta upp en del hel så jag hoppas vi hinner sätta upp ett stängsel innan det händer. Några tomatplantor har fått leta sig ut till växthuset redan med men det är inte riktigt iordninggjort efter vintern så lite mer jord och gödsel ska på innan fler hittar dit. Dessutom borde vi nog tvätta det med såpa invändigt för mot slutet av säsongen så började allt att mögla förra året. Sen får jag nog ta och gräva ner tomatplantor lite varstans för alla drygt 80 stycken får inte plats i växthuset. Även zucchinin, gurkan och majsen sådde jag lite tidigt så de har redan börjat få små blommor här inne i lägenheten och sträcker sina rangliga stjälkar mot ljuset. Men eftersom det är för kallt för dem att sättas ut än så det är bara att hoppas att de överlever här inne ett tag till. I värsta fall får jag väl helt sonika köpa mig nån planta eller tre på Lisebergs trädgårdsdagar som är nästa helg. I år är det inte bara jag och min 89-årige morfar som tänkte gå utan även mamma följer med. Väldigt bra för det behövs alltid fler som kan bära 🙂
Min odlingsplats i år. Lerigt och stenigt är bara förnamnet
Dessutom råkade bonden så havre så det fick jag med på köpet.
Till höger är där vi har rensat bort en del sten. Till vänster finns det en del kvar men där sår jag nog solrosor och hoppas att något tar sig.
Kanadagåsen ligger och ruvar igen
Kvällspromenad
En hare som jag råkade skrämma upp när jag smög runt i buskagen efter rådjur
Rådjuren var visst ute på åkern istället
Bokallén på morföräldrarnas gård
En av sädesärlorna. De är verkligen sällskapssjuka och kommer alltid fram och hälsar när vi dyker upp
Tranorna brukar spankulera runt på åkrarna såhär års men de är ruskigt skygga.
När jag var liten hade mormor och morfar 30st kor. Tjuren hette Hubbe och vägde 1000kg, var jättekelig men man kelar inte gärna med en jättetjur så det var bara morfar som fick göra det.
Kristin på Källegren 