Waldemar 11 månader

Tid är ett väldigt konstigt fenomen. Samtidigt som att det känns som om det var evigheter sedan som Waldemar föddes känns det även som om det var alldeles nyss. Helt klart är i alla fall att han gör ständiga framsteg även om det där med att lära sig att gå verkar ligga på is lite till. Han står upp och går längs med möblerna eller håller i våra fingrar och går men han har ännu inte helt vågat släppa taget. Efter att ha träffat på Walles kusin när han precis lärt sig gå så är jag ändå ganska tacksam över att det dröjer lite. Även om Walle är mycket mer försiktig så har han ganska dåligt med vett ändå. Idag har han t.ex. öppnat och stängt toalocket med armen i kläm sisådär 4 gånger, öppnat och stängt skåpsluckan till mitt nattduksbord med armen i kläm självfallet samt petat på sin favorit elkontakt så många gånger att jag helt tappat räkningen. Han har även börjat kasta saker (mat, bollar, mammas glasögon) och prata mycket mer. Nu är det ett ständigt babblande här och häromdagen lärde han sig säga något som liknar titta så hela kvällen kröp han runt med ett lyckligt flin och upprepade titta och titta dä. Han har även fått lite mer temperament och blir nu ganska arg när jag stänger en rolig dörr eller säger till honom när han försöker peta på kontakten, vilket han uppenbarligen just i skrivande stund försöker att göra hör jag nu då min käre make försöker mota bort, distrahera och säga till en väldigt arg bäbis. Han har blivit blivit väldigt mycket duktigare på att härma vad vi gör med och lärde sig öppna lådan till vår hallmöbel efter att ha sett mig göra det en gång. Dock har han blivit lite mer blyg igen på så vis att han är mycket mer tystlåten och stilla när det är andra människor med medan han här hemma härjar runt och babblar konstant. Tur man kan filma och visa folk när de inte tror mig att han vanligtvis är mycket vildare 🙂

Stoppa matsvinnet!

Jag försöker verkligen att undvika att slänga mat som det inte är något större fel på. Så idag när jag var inne i min lilla Icabutik blev jag aningens upprörd när jag såg hur en tjej sorterade bort en påse med brunprickiga ekologiska bananer samt några ekologiska citroner med små skavanker på. Efter en liten titt på vagnen där hon lade varorna kunde jag även konstatera att det låg flera påsar med finfin delikatesspotatis samt lite annat smått och gott. Jag beslöt mig då raskt för att fråga om jag kunde få köpa några citroner och bananer till ett billigare pris och till min glädje så gick det bra även fast det nog var en smula ovanligt kunde jag se på hennes förvånade min. Hon tyckte med, precis som jag, att det var fruktansvärt att slänga men tyvärr vill inte konsumenterna köpa prickiga bananer och butikerna verkar väldigt ovilliga att sänka priserna.  För bananerna fick jag ge 5kr/kg istället för ca 20kr/kg och citronerna fick jag för halva priset. Klart värt det för att rota i soptunnorna överlåter jag åt andra. Så nu blir det bananpannkakor i mängder och mer flädersaft. Lite rivet apelsinskal (givetvis från ekologiska apelsiner) var riktigt gott att smaksätta pannkakan med förresten förutom bananen. Nu gäller det såklart för min del att verkligen hinna göra alla pannkakorna innan bananerna blir för dåliga men det ska jag nog lyckas med. Så våga fråga i din matvarubutik med när du ser att de är på väg att slänga något du kan tänka dig att äta. Skrynkliga grönsaker passar t.ex. utmärkt i en soppa 🙂

Kampanj från Livsmedelsverket, Jordbruksverket och Naturvårdsverket om att stoppa matsvinnet:

http://stoppamatsvinnet.nu/

Jakobstad

Så, nu har vi kommit hem efter en kort men intensiv resa. Walle tyckte det var lite jobbigt att flänga runt så mycket så tyvärr har han inte varit helt nöjd. Men han blev desto gladare när vi kom hem och slängde en flaska solrosolja i golvet så att den gick i tusen bitar. Jag är faktiskt ganska förvånad över hur mycket som var sig likt. Halva torget var förvisso uppgrävt och en del gamla (mögelskadade) hus hade försvunnit men jag kände faktiskt igen mig trots att det är närmare 17 år sedan jag var där senast. Det känns dock fortfarande som att de ligger sisådär 20 år efter oss med det mesta men det kanske är skillnad om man jämför med en lite mindre stad i Sverige och inte Göteborg som ju vi bor i. Det finns t.ex. bara pizzerior, hamburgerhak eller asiatisk skräpmat (friterade saker i mängder) och inte ens i Vasa såg vi till något sushiställe eller salladsbar. Väl värt ett besök var Aspegrens trädgårdar och efter att ha slagit oss i slang med trädgårdsmästaren där så lovade han att vi skulle få gräva upp lite piplök och ta med hem. Det kallar jag service 🙂 Det var väldigt märkbart med att de inte hade några mördarsniglar även plantorna såg ganska risiga ut ändå på grund av det kalla och regniga vädret. Dialekten i Jakobstad med omkrets är minst sagt speciell och inte alls lik den ”fina” finlandssvenska vi är vana vid att höra. Jag blev återigen förvånad över hur mycket jag förstod av vad min faster sa. Hon har en oerhört svårförståelig dialekt och blandar in finska ord (som tydligen inte ens är riktig finska utan omgjorda de med). Jag borde nog spelat in det för det är verkligen inte många som pratar på detta viset längre. Nu blir det lite välbehövlig vila ett par dagar innan vi tar nya tag igen.
Här finns lite dialekt att lyssna på.
https://www.youtube.com/watch?v=8Xx7LI8fchM

https://www.youtube.com/watch?v=0M2Mtpqfdho

http://www.rosenlund.fi/portal/

Moi Suomi!

Nästa vecka åker vi till Finland för att hälsa på några av mina släktingar. Min pappa är nämligen född i Jakobstad som är en liten stad vid kusten i höjd med Umeå ungefär. Själv har jag inte varit där på sisådär 17 år så det ska bli spännande att se om tiden står still där än. Det var så jag upplevde det senast jag var där nämligen men idag kanske jag finner det mer charmigt än irriterande som jag gjorde som tonåring 🙂 Jag hoppas hinna fotografera lite med men vi är bara där 2 dagar ungefär så vi får se hur mycket som hinns med. Dessutom har Lilleman kommit in i en ny fas här så det är väldigt stökigt på nätterna igen och nästan bara amning som gäller så vi är minst sagt helt slutkörda. Puh!

Odlingarna, eller det som nu återstår av det efter snigelinvasionen

Jag tror att jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Hade vi levt för sisådär 100 år sedan så hade vi nog svultit ihjäl i år. Men några saker finns det hopp om än om nu inte sniglarna äter upp dem med. De jäklarna har i år till och med börjat äta på potatisblasten och löken något som jag alltid varit säker på att få ha ifred. Om vi fortsätter odla på gården nästa år så blir det pallkragar i gräsmattan istället, elstängsel och en bockad plåtbit på kanterna som skydd mot sniglarna. Tyvärr har vi nog inte gödslat tillräckligt i växthuset för det mesta verkar ha stannat i växten där. På balkongen är mina tomatplantor nu nästan manshöga trots att jag odlar dem i små krukor medan de i växthuset endast når mig till knäna. Som tur är verkar det komma tomater ändå och vi har nu gödslat mer så förhoppningsvis kommer de igång nu. Gurkorna verkar må ännu sämre tyvärr och ser nästintill döda ut vilket jag tror beror på ett tidigare angrepp av sorgmyggelarver som ätit upp rötterna och näringsbrist. Får se om de repar sig annars tror jag inte det blir några gurkor i år. Potatisen uppe vid det gamla potatislandet däremot ser kanonfin ut och vi har redan grävt upp två stånd att provsmaka. Det var dock alldeles för tidigt så det var sisådär 6-7 st tämligen små (men utsökta) amandinepotatisar som vi avnjöt tillsammans med en burk sill. Eftersom jag var så rädd om min blå mandelpotatis så grävde jag faktiskt upp den direkt nu när den började blomma så att inte sniglarna skulle tugga i sig den. De var dock med så ruskigt små (och bara tre stycken) att vi åt en och sen hoppas jag kunna använda de andra som sättpotatisar nästa år istället. Huruvida de överlever i en kruka med sand ståendes i en jordkällare återstår att se men det kändes som att det nog var det bästa sättet att lagra dem. Mandelpotatisen tappade tyvärr färgen helt när jag kokade den och både jag och maken satt och stirrade som dårar på våra tallrikar efter den vackert lila knölen. Jag hade visst blandat ihop den med sorten blå kongo som behåller sin färg även efter kokning. Undrar var man kan få tag på den tro?

Åstol runt 2015

Solen verkar faktiskt alltid skina över Åstol runt och så även i år. Nerverna var dock något spända då det dagen innan gick ut en varning om maneter i det blott 16-gradiga vattnet. Som tur var syntes det inte till särskilt många maneter och ej heller några späckhuggare som bara en månad tidigare siktats utanför Marstrand. Trots att det var svaga vindar var simningen ganska ansträngande då det blåst rejält några dagar tidigare vilket gjorde att många simmare var en smula yra när de påbörjade löpningen. Nytt för i år var att man nu hade en elitklass som startade en stund före motionärerna. Tyvärr blev det inte så mycket foton från simningen för mig då det var lite svårt att klara av med en bäbis på magen. Men i lekparken fanns det många bra ställen att fota från. Ser fram emot nästa års lopp!

http://www.astolrunt.se/

Skördetid i skogen

Såhär års blir jag alltid lite smått deprimerad när jag hittar de första gula löven i skogen. Med stigande fasa ser jag regn och mörker framför mig trots att det känns som att sommaren knappt har börjat. Men som tur är går det hela över tämigen snabbt då jag strax därpå inser att löven inte alls är löv utan kantareller. Dessutom har blåbären börjat mogna med så nu blir det snart bråda dagar när det gäller att plocka och fylla frysen med alla godsaker. För mig är det det bästa som finns att sitta ensam ute i skogen och plocka svamp och bär och bara lyssna på lövprassel och fågelkvitter.

Kantareller