Skördetiden går mot sitt slut.

Nu är alla morötterna skördade med. Det visade sig med vara i grevens tid då haren har frossat på blasten. Spritärtorna var jag däremot för sent ute med för där var alla uppätna tyvärr. Har några kvar på andra ställen dock så det räcker till utsäde nästa år. De bruna bönorna fick jag med skörda då haren och sniglarna festat loss på dem. Dock tror jag det var för tidigt för de ska säkert torka i sina skidor. Men de ser ju väldigt mycket ut som vaxbönor så kanske går de att äta precis som dem. Majs har jag nu lärt mig den hårda vägen att det inte går att plantera i en rektangel. Det fanns bara ett och annat korn på kolvarna. Goda var de dock så kanske försöker igen nästa år. Squashen hittade vi tre jättar av efter att vi varit borta i 2 veckor och tre gurkor fanns det i växthuset utöver alla tomaterna då. I morse var det dock så kallt att det såg ut att vara frost på gräsmattan så chilin mår minst sagt uselt trots att vi täcker den med plast i växthuset. Kanske gräver upp några plantor och testar att ha dem inne istället. Utanför växthuset växer lite asiatisk kål, mangold och sallad samt några förrymda lökar så det är inte helt slut än. Dessutom har jag köpt mig en champinjonodlingslåda som nu ska stå i källaren. Är väldigt sugen på att testa lite fler svampar så shitake blir det nog nästa gång.
image

image

image

image

image

image

Citronbakad fisk med tomat och basilika

Jädrar i min låda vad gott det här receptet blev. Trots att jag bara använde mig av två citroner (det räckte faktiskt) och en kruka basilika.Dessutom glömde jag sätta ugnen på grill och hade den istället på bara 175 grader. Som grädde på moset gick det dessutom väldigt snabbt att laga och t.o.m. den kräsmagade Walle åt det både igår och idag. Färgmässigt hade det varit snyggare med röda tomater som bröt av lite bättre mot den gula citronen men nu hade vi bara våra gula pärontomater. De blev dock sådär ofantligt söta och goda att jag nog skulle kunnat sätta i mig en hel drös till. Honungen kom givetvis från mammas biodling och vitlöken hade jag odlat själv. Där drog jag med ner på antalet och tog bara en halv enormt stor vitlök. Vi hade nog dock inte riktigt så mycket fisk som det stod så det jämnade nog ut sig. Eller drygt 700g kanske räcker till 4 normala portioner men för oss blev det knappt tre. Dessutom lade jag på några klickar smör för det hör liksom till tycker jag när man lagar fisk.

Värt att notera är att många bakplåtspapper ej är rekommenderade att använda vid temperaturer över 220 grader så kolla vad det står på förpackningen. Jag använder väldigt sällan bakplåtspapper numera utan smörjer hellre plåten som man gjorde förr.

Om jag var din hemmafru, Lotta Lundgren, 2011

IMG_6581 R

Ingredienser:

500 g körsbärstomater
3 st (ekologiska!) citroner
3 st vitlöksklyftor
2 st krukor basilika
3 msk olivolja
1 msk flytande honung
1 tsk salt
Fiskfilé av vit fisk

Gör så här:
  1. Sätt ugnen på 250 grader och grillvärme.
  2. Skiva tomaterna och tvätta och riv av det yttersta gula skalet på citronerna.
  3. Skiva vitlöksklyftorna mycket fint och plocka bladen från basilikan.
  4. Rör samman olivolja, citronzest, vitlök, honung och salt i en bunke. Tillsätt därefter tomaterna och basilikan och rör runt.
  5. Lägg därefter blandningen i en ugnsfast form eller långpanna.
  6. Salta och peppra fisken och lägg dem ovanpå.
  7. Skiva citronerna tunt och lägg ut ovanpå fisken.
  8. Tillaga därefter i ugnen i ca 15 min, beroende på tjockleken på filéerna.
  9. Servera med couscous, bulgur, pasta eller potatis.

Öppen lasagne med spenat, ricotta och mandelpesto

I söndags satt jag och bläddrade förstrött, lätt fnissandes, i Lotta Lundgrens bok ”Om jag vore din hemmafru”. Eftersom bilderna är så ruskigt snygga blev jag genast inspirerad att prova på något av recepten och den öppna lasagnen lät ju lovande. Lite pilligt på grund av de många momenten måste erkännas även om inget moment var direkt svårt. Dessutom r fick jag för mig att lägga till paprika, trots att jag inte är särskilt förtjust i det. Den tog genast över smaken totalt (tyckte jag i alla fall) så det var en miss för min del. Men i övrigt var det ruskigt gott, om än något mer av en förrätt för vår del. Vi satte nämligen i oss åtminstone tre lasagneplattor per person och var ändå hungriga igen redan efter 2h. Inte något ovanligt förvisso då vi båda äter som hästar. Receptet nedan är för 2 (små) portioner. Tyvärr var Lilleman en aning stökig (tänder på gång) så därför kunde jag inte riktigt fokusera på maten och fotograferandet fullt så mycket som jag ville. Så just nu är det inte läge hålla på och laga mat hela eftermiddagen och sen ägna 20 min åt att lägga upp och fotografera det hela snyggt. Så det får bli en annan gång hoppas jag.

Om jag vore din hemmafru, Lotta Lundgren, 2011

IMG_6577 R

Ingredienser:

½ dl mandel
25 g smör
1 st citron (ekologisk!)
½ tsk honung
1 st stor gul lök
1 st vitlöksklyfta
Ca 250 g skogschampinjoner eller portabella
(4 st skivor serranoskinka)
200 g färsk spenat
½ burk ricotta
2 st lasagneplattor (normalstora)

Gör så här:
  1. Rosta mandeln hårt i en torr stekpanna och krossa med valfritt redskap (mortel, kvarn, kavel etc.)
  2. Smält smöret och häll bort den grumliga bottensatsen.
  3. Låt det klarerade smöret bubbla någon minut på låg värme tills det doftar lite knäckigt.
  4. Tvätta citronen och riv av det yttersta gula på skalet. Rör samman med honung, mandeln och smöret.
  5. Smaka av med några droppar citron och salt och håll varmt.
  6. Koka upp rejält med välsaltat vatten till lasagneplattorna.
  7. Hacka löken fint och vitlöken finare samt stek dem lite genomskinliga i smör eller olja.
  8. Skiva svampen fint och strimla skinkan och vänd ner i lökfräset.
  9. Stek tills svampen fått lite stekyta. Tillsätt då spenaten och stek tills den sjunkit ihop.
  10. Smaka av med salt och nymalen svartpeppar.
  11. Koka lasagneplattorna mjuka och ta upp dem med en hålslev.
  12. Placera fyllningen på ena halvan, lägg på en rejäl sked ricotta och vik över den andra halvan med pasta.
  13. Skeda över mandelpeston och ät direkt.

Fisksoppa

Häromdagen blev det en enkel men god fisksoppa. Egentligen skulle det bli en räksoppa med grönsaker från Stora fisk- och skaldjursboken men så började jag mixtra med receptet som vanligt eftersom det visst skulle vara jätteräkor i som jag inte äter. Så receptet nedan är ett hopkok. För att göra den lite mer matig rev jag ner potatis och att riva saker visade sig vara det roligaste Walle sett på länge. Extra roligt blev det när jag dessutom slant och tappade potatisen. Då skrattade han så han kiknade i sin matstol. Antagligen blev soppan extra god eftersom jag hade både egenodlad morot, lök, vitlök, timjan och lagerblad i. Tyvär blev Walle jätterädd sedan när jag skulle mixa soppan så jag fick mosa den med en potatisstomp så gott det gick.

Stora fisk- och skaldjursboken, Susanna Tee, 2006

IMG_6576 R

Ingredienser:

3 msk smör
1 st hackad vitlöksklyfta
1 st skivad gul lök
1 st hackad morot
1 st hackad selleristjälk
2 st rivna/hackade potatisar
Ca 1 liter fiskbuljong
(4 msk rött vin det hade inte jag)
1 msk tomatpuré
1 st lagerblad
600 g valfri fisk i bitar ex. kummel, sej, lax
1 dl vispgrädde
En nypa timjan
Lite hackad dill
Salt
Peppar
Ev. några räkor till garnering

Gör så här:
  1. Smält smöret och stek lök och vitlök på medelhög värme i ca 3min tills de mjuknat lite.
  2. Lägg i morot, selleri och potatis och låt de fräsa med i ungefär 3 min till.
  3. Häll sedan på fiskbuljongen, tomatpurén, lagerblad och timjan och sjud i ca 20min.
  4. Har man tid låter man soppan svalna i ca 10 min, jag försökte mixa den direkt istället.
  5. Tillsätt fisken och låt sjuda tills den är genomkokt.
  6. Tillsätt tillsist grädden och dillen och låt sjuda ca 2min till.

Garnera ev. med några räkor och gräddvirvlar.

Migränen

Det kanske kan tyckas vara ett litet konstigt namn på bloggen när jag nu så sällan skriver om migrän så här kommer en uppdatering i ämnet. Under augusti månad var jag faktiskt nere på bara 5 huvudvärksdagar i månaden. Helt underbart och jag hade inte ett enda svårare anfall. Så där fick jag upp hoppet rejält om att det fortsatte åt rätt håll. Tyvärr visade det sig antagligen bero på att min man då hade semester vilket gjorde att jag fick mer avlastning och måhända även att vi bodde mycket på gården för september har varit något av en katastrof hittills. 9 dagar med migrän/huvudvärk och så ytterligare två dagar då jag var migränisk (ljus- och ljudkänslig, illamående och extremt trött) men utan smärtan. Igår äntligen släppte eländet och jag blev mitt vanliga pratglada, och något piggare, jag igen. Det är ju minst sagt svårt att få vila något med en sjövild ettåring hemma annars kanske det hade gått över något fortare. Direkt efter ett anfall är jag även lite extra känslig och då gäller det dels att försöka hålla sig i skinnet och inte försöka göra allt som man skulle gjort då jag hade ont men inte orkade och dels att äta i tid och sova bra. Det sistnämnda är minst sagt svårt för att inte säga omöjligt. Så nu håller jag tummarna för att jag åtminstone får en vecka att återhämta mig på innan nästa skov. Eller så hoppas jag på att jag har betat av hela september månads huvudvärkskvot nu 🙂

Coleslaw

Gårdagens middag visade sig bli något utöver det vanliga och var så god att jag faktiskt hade svårt att sluta äta trots att jag var mätt som en boll. Långkokt fransyska från en tidigare middag, ugnsrostade egenodlade grönsaker (auberginen blev fantastisk!) och så en coleslaw som var fullkomligt makalös. Jag blandade friskt från lite olika recept, tillsatte egna grejer och smakade av hela tiden. Så här är ingredienslistan i alla fall. Måttangivelser har jag inga utan det är smaka igen som gäller. Till skillnad från det ytterst märkliga tv-programmet ”Hoppas det smakar” som nu går på TV3 där deltagarna saknar måttangivelser i recepten och dessutom inte får smaka av under tiden. Ett fullständigt meningslöst upplägg om du frågar mig. Det brukar vara svårt nog att laga mat utan måttangivelser och att då inte heller få smaka av gör ju att det mesta lär bli pannkaka. Allting utom äpplet hade jag odlat själv och det gjorde nog sitt till med för smaken. Hungern tog dock över för mycket så därför orkade jag inte lägga upp maten särskilt snyggt och hämta den riktiga kameran. Därav den usla bilden. Min nya mobil har olyckligtvis en mycket sämre kamera än min 4 år gamla mobil så jag blir minst sagt frustrerad när jag ska fota något som rör sig snabbare än en snigel, exempelvis Walle, för den är så extremt slö. Där fick jag för att jag köpte en billig budgettelefon…

Middag

Ingredienser:

Vitkål
Morot
Rödlök
Äpple
Majonnäs
Crème fraiche
Vitvinsvinäger
Socker
Salt
Kummin

 

Amning

Jag har hela tiden försökt ta det där med amningen en dag i taget. Man vet ju aldrig när det lilla livet kan tänka sig att vilja sluta. Nu verkar det snarare vara så att det lilla livet inte alls vill sluta utan att det snarare är jag som vill trappa ner lite. I alla fall på natten för det hade ju varit skönt att få sova lite längre än 3h i sträck. Ibland kan det gå hela 6h utan att jag ammar på natten ( och dagen) men det är ofelbart att Walle ändå vaknar upp var tredje timme och gnäller och rullar runt en del. Tyvärr är jag ju så hiskeligt lättväckt och dessutom svårsomnad att det tar mig ibland uppemot 2h att somna om när han har stökat extra mycket. Det är därför vi helt enkelt har gjort så att han sover i vår säng och jag ammar på natten. Jag har inte orkat något annat även om vi försökt avsluta amningen nattetid tre gånger. Det har varit det minst jobbiga för mig att ha honom mellan oss i sängen och då somnar vi båda om relativt snabbt efter avslutad amning. Det sägs ju dock att mellan 12-18månader är barnet lite extra oroligt igen och mammigt och det märks verkligen nattetid. Ibland försöker nämligen min käre make ta Walle lite så att han inte ska gosa så mycket med mig (läs skalla mig och kravla omkring på mig) och trots att jag bara är en halvmeter bort så blir det sprattel och yl tills han åter får komma till mig igen. Så kanske är det bara att vänta igen och låta Walle bestämma när han vill trappa ner. Det har ju fungerat bra med andra saker såsom hans ändrade sovtider. Vi försökte tvinga på honom andra tider eftersom han vid ett års ålder ”skulle” bara sova en gång om dagen men det blev bara vrål och skrik och panik och ännu tröttare föräldrar. Sen helt plötsligt en dag så sov han bara en gång kring lunch av sig själv och så har det varit sedan dess. Så det kanske ändå är lättast att lyssna på barnet och göra saker på dess villkor, i alla fall om man vill undvika för mycket krigande. För Walle verkar ha ärvt min långsamhet för förändring och sin fars, och även sin mors påstås det, envishet så varje förändring resulterar i 2-3 veckor (inte dagar) av nattligt kaos och matstrul. Puh! Tur att han trots nattstöket ändå oftast är som en liten solstråle numera större delen av dagen.

Uppdatering: Igår åt Walle som en häst på dagen, slocknade direkt vid 20 när pappa nattade honom och ville inte äta alls mellan 22-06! Dessutom kröp han självmant ner i sin egen säng vid tvåtiden och somnade om. Hans spjälsäng står nu vid vår fotända med ena sidan borttagen och igår beslöt vi oss för att testa att sova med huvudena mot hans säng. Och det verkade ju funka bra så vi testar igen i natt 🙂

http://amningshjalpen.se/