Nu växer det så att det knakar bland odlingarna när det äntligen börjat bli lite varmare och det ska tydligen bli ännu bättre väder i veckan som kommer. Typiskt att vi då kommer befinna oss i stan igen då min käre make jobbar. I leråkern växer det bra med men mest av ogräset tyvärr. Bondbönorna blommar fint dock och gråärten växer sig slingrande upp. Brytärten ser inte alls nöjd ut och rödbetor och mangold verkar helt stannat i växten tyvärr och lär nog gå upp i blom om inte sniglarna mumsar i sig de få plantor som finns kvar. I växthuset är det fullt ös med på tomaterna och äggplantorna och små gröna tomater dyker upp här och var. Gurkorna ser tyvärr inte särskilt nöjda ut och tror jag brände sönder bladen när jag brutalt satte dem i solen på balkongen några dagar när vi skulle vara borta. Tyvärr har jag plockat 5-10 mördarsniglar inne i växthuset med trots att vi försökt täppa till en del hål så vi får se hur mycket som överlever. I år är det ju verkligen extremt mycket sniglar. Apropå något helt annat så har jag sett de första kantarellerna med så snart är det dags att ge sig ut på en lite längre tur med Lilleman i ryggsäcken och plocka.
Den ena squashen ser bra ut
Kvällspromenad för att kupa potatisen vid odlingsställe nummer tre. Det gäller att sprida sina risker 🙂
Potatisen från den nordiska genbanken växer på fint och givetvis har jag lite lök in i mellan
Välgnagda rädisor.
Det är enormt mycket blommor på blåbärsbuskarna i år så vi hoppas på en bra skörd. Tyvärr är det inte lika bra ute i skogen men det ser väldigt lovande ut för lingonen dock.
Gurkor på gång hos den inte fullt så välmående gurkplantan. Den andra plantan ser ännu mer risig ut och den tredje vissnade helt plötsligt ihop och dog. Gurkor är inte min starka sida..
Äggplantorna har börjat blomma. Tyvärr verkar sniglarna gilla i alla fall bladen så får se om vi hinner få något innan det blir uppätet
Den andra precis intill är hårt angripen av sniglarna
Rödbladig sallad
Purjolök på gång
Vitkålen och vitlöken lever än
Dill!
Snart får vi jordgubbar. En började bli röd precis innan vi åkte så mamma får börja äta dem nu när de mognar i solen tills vi kommer nästa gång
Mera lök
Mina små morötter som jag hoppas överlever. Det är en morotsmix så flera olika färger och de är riktigt smaskiga.
Majsen lever än men det känns tveksamt om vi får någon majs
Jag brukar göra lite extra mos och frysa in till Lilleman så att det finns när han är hungrig. När han väl bestämmer sig för att vilja äta är det ju för sent att börja laga något så det gäller att vara förberedd. Men det är inte så lätt att få plats med alla burkar med lite mos i i frysen och att värma upp en hel laddning som sedan måste slängas är ju ett hiskeligt slöseri. Så numera fryser jag in en till tre portioner i en plastpåse så att man lätt kan plocka ut en portion åt gången 🙂
Häromdagen gjorde jag en testgrävning i potatislandet då jag kände mig en smula bekymrad över den magra förekomsten av potatisblast och precis som jag misstänkte verkar tyvärr de flesta potatisar ha ruttnat bort. Av sisådär 100st potatisar så har bara 7st överlevt den kalla och regniga våren. Som tur var övertalade ju mamma mig att sätta 3kg potatisar till uppe i sandjorden vid det gamla potatislandet och där verkar de komma fint. Så nu hoppas jag att det blir lagom torrt för det är nämligen en 20min promenad från gårdshuset och det är lite väl långt att släpa vatten. Den kalla och regniga våren har även ställt till det på så vis att antalet mördarsniglar och knott fullkomligt exploderat. Det finns knappt en fläck på min panna som inte är täckt av knottbett och jag har ett flertal gånger mördat 5st mördarsniglar i ett enda stamp ikväll. Hoppas hoppas nu mina stackars plantor överlever. Squashen blommar för fullt, auberginen är på gång med fina lilaaktiga blommor och jag har faktiskt till min stora glädje lyckats hitta ca 20st tomatplantor som överlevt. Dessutom hittade jag mina försvunna lökar så nu har jag grävt ner 500g gul lök och 500g rödlök vart jag än kommit åt. Tyvärr blir det inga bilder på odlingarna denna gången eftersom jag sitter i gårdshuset och skriver och har ett synnerligen uselt mobilt nätverk (och tyvärr täckning med) här. Tydligen sådant man får räkna med såhär på glesbygden. Tydligen en mast som plockades bort och nu fluktuerar både nätverk och täckningen vilt… Suck…
Tydligen kommer jag osökt att tänka på pytt i panna när jag ser färsk salciccia. Denna gången var det den käre maken som var sugen på det och i vanlig ordning så tog jag vad som fanns i kylen. Gott blev det i alla fall och förhoppningsvis kan jag till nästa års pytt även ha egenodlade inlagda rödbetor. Receptet på förra årets pytt hittar du här.
Här kommer receptet på bananpannkakorna som jag gjorde häromdagen. Pannkakor är verkligen mycket lättare att göra än jag tror och jag blir förvånad varje gång hur snabbt det går. De sista hallonen från mormors hallonbuskar gick åt som topping (det var bara 9st kvar) ochvad mycket bättre att äta egenplockade, garanterat giftfria och dessutom magsjukebakterierfria hallon. I år hoppas jag på en lika stor skörd och att jag även hinner plocka dem innan fåglarna tar dem. Jag har i alla fall rensat bort de gamla buskarna igen och försökt ta bort en del brännässlor. Tyvärr finns det ohyggligt mycket just bland hallonsnåren så vissa bär går inte att plocka om man inte har full stridsmundering på sig.
Jag kunde ju inte avhålla mig från att ändra lite för jag hade lite mandelmjöl över så jag slängde i det tillsammans med lite kokosflingor och hällde i lite extra mjölk. Saltet uteslöt jag eftersom de var till Walle och istället för vaniljsocker tog jag vaniljextrakt. De gjorde verkligen succé här bland både vuxna och barn och jag lyckades frysa in några stycken med eftersom de är utmärkt som mellanmål.
2 st ägg
1 ½ msk maizena majsstärkelse
1 tsk vaniljextrakt
(1 krm salt)
1 st banan
1 dl mjölk
2 msk smör eller margarin
Gör så här:
Blanda ägg, majsstärkelse, vaniljsocker och salt i en bunke till en slät smet.
Skala och mosa bananen. Blanda ner den och mjölken.
Stek dem därefter i matfettet tills de är gyllenbruna. Jag tyckte det var lite svårt att få dem att hålla ihop så jag gjorde dem i plättstorlek i stekpannan.
Nu har vi äntligen satt upp gungan jag köpte för ett tag sedan och milda makter vad det var roligt tyckte Walle. Helt klart det bästa han har gjort och han skrattar så han kiknar varje gång. Jag passade självfallet på att ta lite bilder vid kvällsgungningen. Jag och lillasyster satte upp varsin egen gunga där under bokarna när jag var liten minns jag men de var av det mer primitiva slaget. Nämligen en ganska knotig gren och en bit rep vi tiggt till oss av pappa. Men de fungerade fint (förutom lite blåmärken i ändan då) och dessutom adderade grenen lite extra spänning eftersom vi inte visste om den skulle hålla. Dock behöver vi en get eller tre som kan gå och äta sly för trots att vi röjde bra för 1,5 år sedan är det redan fullt med små aspar.
Vilken tur att jag testade att odla den lokala bondbönan och gråärten från Solberga för de verkar, precis som utlovat, växa fint i lerjord till skillnad från en del andra mer kräsna sorter. Förutom att ordna lite stöd till ärtorna så var det ogräsrensning som stod på schemat. Tyvärr hade det nu gått så långt att det var ruskigt svårt att se var någonstans mina små plantor fanns bland allt annat mystiskt som kommer upp i åkern. Dessutom hittade vi rätt gott om mördarsniglar som givetvis verkar ha hittat mina små guldkorn bland allt ogräs. Pah, jag som hoppades att de skulle bli förvirrade bland allt annat omkring. Mördarsniglarna verkar dock inte särskilt förtjusta i bondbönan eller gråärten så jag hoppas att det håller i sig. Tyvärr tror jag det mesta andra som jag satte i leråkern nog inte kommer att överleva eller så går de upp i blom direkt eftersom det varit så kallt. Men jag har inte gett upp än och hoppas vi kan åka tillbaks snart igen och fortsätta kriget mot ogräset. Den snälla grannbonden som sått havren var för övrigt förbi en sväng och tittade på oss ungefär som om vi vore skvatt galna. Och det kan man nog tro om man ser hur det ser ut på bilderna nedan 🙂
I växthuset börjar det nu bli aningens överfullt så därför har jag planterat tomatplantor lite varstans ute. Några har redan fallit offer för mördarsniglarna som jag faktiskt inte trodde åt tomatplantorna och andra verkar inte riktigt ha trivts när det blev frost men har man drygt 80st tomatplantor och inte riktigt tid att ta hand om dem så hamnar de lite överallt. Roligt att se att både squash, gurkor, tomater och snart aubergine blommar. Det finns hopp om en god skörd trots att plantorna blivit svårt misshandlade under uppväxten.
Uppe vid den gamla potatisåkern ca 20min promenad från gårdshuset finns det prima sandjord så där spenderade jag och mamma en kväll med att sätta 3kg potatis och lite lök. Walle var givetvis med också och satt och studsade glatt i bärselen på ryggen. Allt som allt har vi nu satt 12kg potatis så något borde väl ta sig. Om mot förmodan allt överlever har vi nog en aning problem för det lär nog bli en hiskelig massa potatis. Kanske dags att inspektera den gamla potatiskällaren i ladan…
Specialpotatisen verkar komma bra
Snigelinkubator eller jordgubbsland. Det återstår att se…
Ett av de gamla äppelträden
Squash under fiberduken och några stackars tomatplantor till höger
Förra månadens hoppfullhet gällande avvecklingen av nattamningen byttes tyvärr tämligen snabbt mot förtvivlan då Walle helt plötsligt återigen bara ville äta bröstmjölk. Var tredje timme dygnet runt ungefär är det dags att uppsöka mjölkbaren som nu börjar känna sig katastrofalt sliten. Tyvärr verkar tänderna störa honom med det sista för nu har det varit gråt och gnäll hela nätterna igenom så att jag knappt fått en timmes sömn i taget och även nattningarna på dagtid har varit stökiga. Men ett kort tag åt han faktiskt som en häst och började morgonen med en halv omelett gjord på ett ägg samt lite smörgås och sov 1,5h på fm och em så det är nog en fas igen. Perioden mellan 8-9månader ska visst vara stökig med mycket drömmar på nätterna och ett visst mått av temperament när saker inte går bäbisens väg. Dessutom stämmer beteendet väl överens med hur tidigare utvecklingssteg har varit så det är bara att ta tio djupa andetag och upprepa ”det går över” tyst för sig själv med ojämna mellanrum. Men oftast är han ju relativt glad på dagtid ändå (så länge allt går hans väg iaf 🙂 )och ännu gladare om det finns andra människor än tråkmamma att titta på så vi brukar promenera till öppna förskolan någon gång i veckan för lite bus. Nu har han blivit riktigt haj på att krypa och är stundtals lite för snabb och välter när han försöker ta en kurva för fort. Han ställer sig upp överallt nu med så fort det finns minsta lilla stöd vilket gör det till en enorm utmaning för mig att fotografera honom. Han är nämligen väldigt fascinerad av kameran så det tar inte många sekunder innan han är framme hos mig och klänger och klättrar. Häromdagen stod han till och med och höll endast i en av remmarna till bärselen och glömde nog av att det inte fanns något stöd där så snart står han nog längre perioder själv. Ungefär 5 sekunder är rekordet hittills och det bästa han vet är fortfarande att promenera med pappa. Fast nu springer han nästan så snabb är han. Ytterligare ett framsteg gjordes i morse då han lyckades peta upp ett stängt köksskåp så nu får jag gå igenom skåpen igen och dubbelkolla vad som finns inuti. Han är ju rätt lång nu när han står på tå och sträcker sig upp mot vad det nu är han vill åt. Så nu väntar vi med spänning på när han tar sina första stapplande steg utan stöd.
Kristin på Källegren 