Skogspromenad

Denna helgen har den käre maken och barnet befunnit sig på besök i Brämhult och jag har således spenderat en längre tid ensam för första gången sedan Walle föddes. Vilken otrolig lyx och jag tror knappt att jag sa ett ord på hela gårdagen! Nu kanske en del av er hajar till och tycker att det där låter ju som rena tortyren. Det beror på att ni i så fall hör till de extrovertas skara till skillnad från mig som är introvert. Låt mig bara klargöra en sak här direkt som många, för att inte säga de flesta, har missförstått när det gäller introverta. Det betyder inte att jag är  en kuf som är socialt handikappad och avskyr folk. Det betyder bara att jag får min energi av att vara ensam och t.ex. sy, koka saft eller greja i trädgården. Många brukar nämligen haja till när jag säger att jag är introvert eftersom jag är väldigt pratglad och social, vilket man inte kan vara om man är introvert enligt de flesta. Jag räknar mig dock som socialt introvert så sociala tillställningar är roliga men utmattande så efteråt behöver jag således få vara ifred och får jag inte det är risken överhängande att jag får migrän. Dessutom visade det sig att jag (antagligen) även är högkänslig (tack syrran för att du lärde mig det) så jag saknar det där filtret som andra har för att sålla bort jobbiga sinnesintryck. Vilken aha-upplevelse det var att inse det. Helt plötsligt förstod jag varför jag känt mig lite udda och hellre satt och läste i syrenbersån än att gå på fest när jag var tonåring.Nu gick jag ju på fester ändå men de gjorde mig alltid stressad och obehaglig till mods eftersom fulla människor är oberäkneliga och dessutom utsätter sig för större fara än normalt. Som att springa runt kvarteret i -14 grader som en vän till mig gjorde i 17-årsåldern…

Nu låter det ju som att jag drabbats av allsköns olycka nästanpå. Jag tycker det är jobbigt med för mycket ljud, ljus, folk och lukter och jag får migrän om jag inte får återhämta mig? Det är nog lika bra att bli eremit direkt! Nä, skämt åsido så bidrar min högkänslighet till ett fantastiskt rikt liv. För jag har väldigt lätt att uppfatta små nyanser i olika saker och bli berörd vare sig det gäller musik, mat eller konst. Och det är väl därför många konstnärer räknas som högkänsliga. Dessutom uppfattar jag även väldigt snabbt hur andra mår och deras känslor smittar även av sig på mig. Blir det dock för mycket av det goda, som det lätt blir på t.ex. fester, så blir jag istället överstimulerad och det har hänt ett flertal gånger att folk har trott att jag varit full trots att jag varit spiknykter eftersom jag flamsat och tramsat så mycket.

Man uppskattar att ungefär 15-20% av befolkningen har detta medfödda personlighetsdrag och det finns faktiskt även i djurvärlden. Antagligen finns personlighetsdraget kvar eftersom man är väldigt bra på att upptäcka de där små sakerna som kan betyda skillnaden mellan liv och död. Det är dock inte alltid så lätt att försöka förklara att man fungerar lite annorlunda och ganska ofta (känns det som men det kan ju bara vara min hjärna som läser in för mycket) så upplever jag att jag istället blir betraktad som klen och konstig. Klarar hon verkligen av det där? Nä, det är nog bäst att låta någon annan göra det istället. När jag var yngre uppfattades jag nog som lite blyg eftersom jag, som många andra högkänsliga, gärna vill få ett grepp om den nya situationen innan jag ger mig in i den. Så därför stod jag, och står fortfarande idag ibland, tyst en stund för att ta in allt och avgöra vilka som är bra att prata med och vilka som är bäst att undvika. Men så länge jag bara får ta en paus och återhämta mig efter, eller ibland under om det är något riktigt utmattande som en jobbmässa, så är jag precis som vilken annan människa som helst, bara lite känsligare 🙂

Vill du veta mer om högkänslighet så finns Elaine Arons bok Den högkänsliga människan-konsten att må bra i en överväldigande värld.

Dessutom finns det visst en förening där man kan läsa mer.

http://hspforeningen.se/om-hogkanslighet/

Och om du undrar om du är introvert eller extrovert så kan du fundera på om du helst spenderar två veckor på en öde ö eller två veckor på en ö med folk omkring dig hela tiden. För mig och min käre make var valet självklart men helt olika. Han är nämligen socialt extrovert istället istället för socialt introvert så 3h utan sällskap är rena tortyren för honom.

 

Annonser

4 thoughts on “Skogspromenad”

  1. Tack Kristin för att du har skrivit om ständigt återkommande migrän. Jag är en äldre man som lider av svåra migränattacker sedan över femtio år tillbaka. Har sökt all upptänklig hjälp men problemen kvarstår. Jag vaknar ofta med migrän och blir tvungen att ta min medicin för att sedan somna om och avstå från arbete.
    Det lindrar mitt dåliga samvete när jag läser vad du skriver här. Då vet jag att jag inte är ensam om att få så omfattande smärta i form av migrän. Mvh. Hans

    1. Hej Hans.
      Vad tråkigt att du med lider av denna eländiga åkomma. Jag startade bloggen just för att jag blev så frustrerad över okunskapen om migrän. Lite huvudvärk har ju alla haft och det är inte så illa så sluta gnäll och ta en Alvedon. Och det är svårt att föreställa sig den ohyggliga smärta som migränen kan orsaka. Som tur är har jag idag mediciner som tar udden av det värsta och gör att jag oftast kan gå till arbetet ändå. Jag tycker verkligen inte att du ska ha dåligt samvete. Vi har ju inte valt detta, lika lite som någon väljer att få MS eller någon annan kronisk sjukdom. Jag tycker det underlättar att berätta om min situation och då vågar fler framträda. För vi är ganska många som lever med varierande grad av migrän. Hoppas att du får en härlig smärtfri helg! Hälsningar Kristin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s