Me myself and my family part 1

My grandmother have always felt a bit sad because she doesn’t know that much about her family. Especially on her father’s side since he was from Latvia. So, when she showed me her two boxes with old pictures and letters I decided to help out. And after a couple of months of digging through scanned church books in Swedish, English, Russian and German I have now found 144 persons related to her, and me of course. So here’s a bit of our story.

My grandmother is born in 1925 as Thelma Ann-Marie Krishjan in Springfield Gardens New York. Her mother, Anna Kjellberg, was born 1898 in Norrköping, Sweden and her father, Arthur Krishjan, was born in 1889 in Riga, Latvia but lived in New York, USA. Because Arthur was the captain of a ship staying at the port of Norrköping he was somehow invited to Anna’s father’s, Emil Kjellberg’s, house and so Anna and Arthur met. One can understand the anguish it must have been for the two lovers since they only could communicate through very expensive telegrams, which they of course couldn’t send that often and Arthur was away at sea for long period of times. But eventually they decided to get engaged and in 1921 they got married and Anna moved to N.Y. Lucky for her she already had two sisters and her uncle living in the US so that probably made the move slightly easier.

Anna Kjellberg

Arthur (left) with his father in law Emil and Emil’s brother August 4:th of Sept. 1921 at Hudson Athens lighthouse

Her uncle, August Kjellberg was the keeper of the Hudson Athens lighthouse 1922-1930 which I accidentally found out when I found some scribbling on the back of the pictures below. http://www.hudsonathenslighthouse.org/

Thelma liked to play with her cousins Stanley and Shelly whenever they and their mothers, Aida and Helen, visited. Her father sent her telegrams from all over the world and during his trips he liked to draw ships and cartoons in a sketch book with his friend Max Selling. But then one day disaster struck and during a storm his ship, David C. Reed sank west of the Azores. That was the 14 of October 1928 and my grandmother was 3 years old.

Long Island

Anna and Thelma

Thelma’s aunt Helen

Thelma and Shelly at Arthur’s car

Thelma with her cousins Shelly and Stanley and her dog Tutsie

Hudson Athens lighthouse

Thelma at her house

Anna Kjellberg with August Kjellberg and his wife Bertha

Thelmas house in Springfield Garden

God jul/Merry Christmas

Sådär, efter 2h och 12 plåtar är äntligen den sista julklappen klar. Nämligen knäckebröden till mormor 🙂

Min storslagna idé om att sy en 20-talsinspirerad klänning av ett tyg jag fått från mormor till julafton gick tyvärr åt fanders då jag drabbades av migrän igår eftermiddag. Dessutom hade jag i sedvanlig ordning glömt att tänka efter före jag startade (skyller på migränen) så när jag väl hade sytt den svarta innerklänningen så insåg jag att den var mycket bredare än vad tyget från mormor var. Så nu har jag en halvfärdig båtringad svart långklänning som jag kanske kan fixa till och ha som nyårsklänning istället. Lärdomen är som vanligt att man inte kan stressa fram kreativitet utan att det måste ta den tid det tar. Så, nu ska jag fundera, skissa och rota bland mina tyger och pärlor och se vad jag kan komma på 🙂

Som tur var klarade jag i alla fall av att sitta och handsy lite i soffan så istället roade jag mig med att göra ett diadem. Inspirationen kom från ett Burdamagasin men då jag saknade axelvaddar så tog jag istället två gamla inlägg till en bh, vilket gick alldeles utmärkt. Sedan var det bara att sy fast enormt mycket pärlor för att täcka inläggen. Är inte helt nöjd med den lilla spetsrosen i botten men jag har inte tid att ta bort den nu så den får ändras senare.

God jul på er alla!

Den inte fullt så unga Kristins lidande del 1

Man skulle väl kunnat tänka sig att när huvudvärken äntligen  gav med sig så var det slut på lidandet, eller i alla fall tills nästa anfall infinner sig. Men icke! Det verkar nämligen som att summan av mina smärtor numera är konstant och jag har nu drabbats av hals-spärr med inslag av nackspärr. Det förefaller som att min ena halsmuskel tyckte att den trivdes bra mycket bättre ett par centimeter kortare och nu när axlarna är nedsläppta till ett mer normalt läge  (nåväl, så normalt det nu kan bli när neurologen ständigt påpekar att mina axelmuskler liknar Arnold Schwartzeneggers) så är den uppretad. Så förgrymmat uppretad att jag faktiskt inte trodde att det var möjligt att ha så ont i några förbenade muskler. Tyvärr blev jag väl lite varnad för detta av min neurolog som tjatat på mig nu i ett års  tid om att gå till en sjukgymnast då botox är tänkt som ett komplement till sjukgymnastik och inte en ersättning för det. Men i vanlig ordning så tänkte jag att jag inte skall vara till besvär och detta klarar jag minsann själv. Tji fick jag och nu tages all hjälp tacksamt emot!

Som tur är så finns det smärtstillande för ohyggliga muskelsmärtor och även om jag tänkte jag skulle ha en vit vecka så är det ganska trevligt att åtminstone kunna stå och gå någorlunda. Återstår att se om jag vågar köra till jobbet i morgon eller om det blir soffläge igen. Hemfärden var nämligen allt annat än trevlig och lagom till Gamlestan undslapp jag mig ord som jag verkligen normalt inte uttalar. Dock så lär det hjälpa med fula ord och det höll mig faktiskt flytande några meter till 🙂 Nåväl, tre dagar kvar sedan är det dags för en välbehövlig semester. Puh!

En migränikers bekännelser

Så var det det där med min kroniska migrän. Som terroriserar mig med ojämna mellanrum. Fast nu i december har det tyvärr inte varit frågan om ojämna mellanrum utan snarare konstant igen. Men jag ska inte skylla allt på migränen för den står faktiskt bara för två av dagarna. Men med kronisk migrän kommer tyvärr en hemsk halvsidig spänningshuvudvärk som kan, om jag har otur, vara i närmare en vecka. Med 2-4 migränanfall i månaden så blir det väldigt mycket huvudvärk och snittet ligger numera på runt 10 dagar i månaden med värktabletter. Dock ska det tilläggas att med min botoxbehandling så har jag numera faktiskt ofta flera dagar i följd då jag är helt smärtfri, särskilt om jag lyckas hålla igång med lite träning. Och november var ruskigt bra med bara 6 dagar med tabletter.  Men tyvärr lyckades jag inte hålla samma lugna tempo under december då det är massa saker som ska avslutas, mängder av möten, ingen träning och jag var dessutom hade en kvällsaktivitet/vecka under två veckor. Kanske inga konstigheter för en normal människa men för min del blev resultatet katastrofalt i form av 2 migränanfall och 10 dagar spänningshuvudvärk under en tvåveckorsperiod.  Som kronan på verket så drabbades jag dessutom av matförgiftning i fredags (förvisso en lindrig sådan) så turen till morföräldrarnas gård för att hämta gran uteblev och jag blev återigen liggandes i soffan framför tv:n. Men nu är det bara en vecka kvar och sedan är det 17 dagar ledigt. Hoppas hoppas nu bara jag får vara smärtfri under större delen.

Matsedel v. 51 2013

Tyvärr har det varit en sån där huvudvärksvecka igen så matsedeln denna veckan är återanvänd från en tidigare vecka. Men Google kan säkert bistå med hjälp för er som inte är så haja på att improvisera i köket 🙂

Måndag:

• Potatisplättar med fläsk

Tisdag:

• Höstgryta med svamp och äpple

Onsdag:

• Spenat och fetaostfyllda cannelonis

Torsdag:

• Rosmarinkyckling med bacon

Fredag:

• Fiskwallenbergare med pepparrot

Skrik och näspanik

Som migräniker blir man lätt desperat och testar alla möjliga konstiga mediciner eftersom ett man vid ett riktigt rejält migränanfall faktiskt på fullaste allvar tror att man kommer dö, antingen av smärtan eller av en hjärnblödning. Så, en gång för länge sedan så gjorde jag ett försök med en s.k. nässpray mot migrän. Inga märken nämnda eller glömda.

För ett par veckor sedan inhandlade min mor en ”ny lättanvänd och effektiva” migränmedicin åt mig. Efter att ha noggrant studerat bipackssedeln och de fina illustrationerna kände jag mig redo att testa en omgång när nästa migränanfall dök upp. Det stora misstaget jag gjorde var att tro att den här nässprayen liknade andra nässprayer jag testat.
Behållaren placerades i min näsa precis som en vanlig nässpray och en knapp trycktes in. Därefter följde ett antal skrik, hulkanden och en mycket snabb förflyttning ut till köket. Väl ute i köket gjorde snabbt en akut indisk-inspirerad nässköljning ( höger näsborre om det nu betyder något speciellt..) och ett stort antal minttabletter tuggades sönder i hopp om att få bort den vidriga smaken.
(fler än 1 av 10 personer får smakstörningar, fler än 1 av 100 får huvudvärk…)

Vad som skulle vara en nässpray visade sig snarare vara en blandning av hudkräm, tigerbalsam samt nermalda alvedon. Detta skulle snabbt sväljas ner efter att ha transporterats genom näsan ner i svalget, vilket givetvis var stört omöjligt då så fort geggan nådde svalget försökte den fly tillbaks igenom näsan och in i den trygga plastbehållaren igen. Så, det var bara att vräka i sig de gamla vanliga tabletterna och däcka i sängen och vänta på smärtlindringen.

För övrigt råkade jag dryfta mitt lilla äventyr med den s.k nässprayen till fd VD:n på Astra Zeneca en kort tid därefter. Som om inte det var nog  råkade jag dessutom kalla Astra Zeneca för bara Astra och fick då en skarp tillsägelse (om man är riktigt cool så säger man visst bara AZ). Han var visst fortfarande lite stingslig efter den där sammanslagningen 1999.. Som lök på laxen råkade karl dessutom vara nykter som en spik men förhoppningsvis är det hela preskriberat nu 🙂

Matsedel v. 50 2013

För att underlätta lite för frugan som alltid är hemma först och dessutom utsvulten så försöker vi göra en veckans matsedel och åka och storhandla på söndagar. Ibland går det bra, ibland mindre bra.  Eftersom jag har en diger samling av Arlakökets recepthäften (jag började samla redan när jag var liten) så kommer många av recepten därifrån. Det är dessutom väldigt enkelt för då ligger häftet intill spisen uppslaget på rätt sida när man kommer hem så det krävs inget bök med att starta datorer eller leta fram kokböcker (och riskera att spilla på sina elektronikprylar).

Tanken med matsedeln är att det skall vara någorlunda säsongsbetonat och en egetarisk rätt, en fiskrätt, kycklingrätt och en  kötträtt. Sallad serveras alltid till och nu på vintern blir det rårivna morötter, kål och blomkål med en liten vinägrett.

Måndag:

• Köttfärsbiffar med rödbetor och fetaost (Arla)

Tisdag:

• Tagliatelle med salami

En snabb rätt som man kan slänga i lite vad man vill i. Jag brukar fräsa lite vitlök, purjolök, salami, körsbärstomater, zucchini och champinjoner och sen hälla på grädde. Sen är det bara att reda med lite maizena/vetemjöl och krydda med ex. chili, oregano, basilika, timjan och/eller persilja. Vill man ha lite mindre kalorier i är det bara att ta krossade tomater istället för grädde och kanske slänga i lite fetaost.

Onsdag:

• Ugnsbakad vit fisk i folie

Vi har lyckats hitta krokfångad vitling från Island på Ica Maxi i Mölndal så det har blivit något av en favorit. Dessutom inte särskilt dyr (149kr/kg) om man jämför med ex. kyckling eller nötkött.

Lägg fisken i en bit aluminiumfolie i en form. Lägg över hackade färska örter (dill, gräslök, persilja eller vad du tycker om). Lägg på en klick smör, salta och peppra och sätt in i ugnen. Vi serverar den vanligtvis med kokt potatis och en hemgjord romsås. Romsåsen består av gräddfil, majonnäs, dill, gräslök och stenbitsrom och vill man lyxa till det lite så slänger man i några hackade räkor.

Torsdag:

Svamp- och purjolökspaj (Arla)

Fredag:

Viltkyckling med enbär (Arla)

Lyxigt surdegsknäckebröd/sour dough crisp bread

 

Receptet kommer från boken Kärlek, oliver och timjan av Anna och Fanny Bergenström. Jag har dock i vanlig ordning ändrat lite så det ska passa mig och mormor bättre. Detta är nämligen min mormors absoluta favoritknäckebröd och jag brukar leverera en rejäl påse så ofta jag hinner och orkar. Det är relativt enkelt att göra men tar lite tid att baka ut.

Dag 1:

• 1/2 paket jäst
• 1 msk honung
• 2 rågade tsk salt
• 6 dl vatten
• 6 dl grovt rågmjöl

Dag 2:

• 6 dl grahamsmjöl
• kummin efter behag (1 påse)
• 1-3 dl vetemjöl
• sesamfrön efter behag (½-1dl)

Smula ner jästen i en bunke och lägg i honung samt salt. Häll på ungefär hälften av vattnet och rör ut jästen. Häll sedan över resten av vattnet och blanda ner rågmjölet ordentligt. Täck degbunken och låt stå i rumstemepratur tills dagen därpå.

Tillsätt stött kummin och sesamfrö  blandat med grahamsmjöl dag två och rör till sist ner 1-3 dl vetemjöl. Använd bara så mycket vetemjöl som krävs för att degen ska bli smidig och lättarbetad.

Värm ugnen till 250 grader. Kavla ut degen med en vanlig kavel först tills den blir tunn och fin. Kavla därefter med en kruskavel och skär till sist ut kakor i den storlek du vill ha. Grädda i 8-12 min utan någon jäsning. Vänd dem gärna efter en stund i ugnen så att de blir extra krispiga. Passa dem noga, det går väldigt fort att bränna dem.

The recipe comes from a book called Kärlek, oliver och timjan by Anna and Fanny Bergenström. But as usual I have changed it slightly to suit me and my grandmothers taste. This is her favourite crisp bread and I try to bake it when I have time and energy. It’s fairly simple but does require some time.

Day 1:

• 1/2 package of yeast (about 25g)
• 1 tbsp honey
• 2 brimful teaspoons of salt
• 6 dl water
• 6 dl coarse rye flour

Day 2:

• 6 dl graham flour (whole wheat flour)
• caraway  (I use about 18g)
• 1-3 dl wheat flour
• sesame seeds (I use ½-1dl)

Crumble the yeast into a bowl and put in the honey and salt. Add about half of the water and stir so that the yeast dissolves. Then add the rest of the water and the rye flour. Stir well and cover the bowl. Let the dough rest at room temperature until the next day.

Day two add the sesame seeds and crushed caraway together with the graham flour. Stir down 1-3dl of wheat flour, just enough so that the dough is workable. Heat the oven to 250 degrees Celsius.

Flatten the bread with a rolling-pin until it’s really thin. Then use a knobbed hardtack rolling-pin to make the surface bubbly. Place the bread cakes directly in the oven and bake them for 8-12 min. Flip them over after a couple of minutes to make them extra crisp. Be careful so that you do not burn them, it’s really easy!

Julklappspyssel nr. 1/DIY Christmas present no. 1

I år tänkte jag satsa på julklappar som gör att det känns lite bättre i hjärtat. Jag tycker nämligen inte att vi behöver ha fler suspekta teknikprylar utan mer tid. Och kan man inte spendera sin tid med personen i fråga så kan man ju alltid ge bort något som man lagt ner sin tid på. Eller varför inte en gåva till Unicef, Rädda barnen, Röda korset eller en get till en fattig familj i Afrika? Dessutom slipper man springa runt i stan bland stressade människor och kan istället sitta hemma med lite skön musik, en kopp te och pyssla. Så här är mitt första tips, sy en brödpåse. Dessutom kan man fylla den med hembakt surdegsknäckebröd, se recept under matkategorin.

Eftersom det redan finns gott om instruktioner om hur man syr dessa så tänkte jag inte skriva något mer utförligt utan hänvisa till ex. Kreativa Kajsas blogg nedan 🙂

http://kreativakajsa.com/2012/06/07/httpwp-mep2suv6-5y/

This year my plan is to give away Christmas gifts that actually does some good. Because I don’t think that we actually need all the gadgets and stuff that we have.  I think that we need to spend some time with our loved ones instead and if , for some reason, you can’t spend it with your loved ones you can at least give a gift that you’ve spent some time on creating. Or why not give a gift to UNICEF, Save the children or The red cross? And as a bonus you don’t have to run around in a shopping mall with all the stressed out people. Instead you can sit at home, listen to some nice music and do your own gifts.  So my first gift is a bag for bread, yarns or other small things.  Or why not fill it with your home made sour dough crisp bread. You can find the recipe of the sour dough crisp bread under the food category.

Because there are so many good instructions already I will not give any more details here but instead give you a link to a really good tutorial 🙂

http://www.niftythriftythings.com/2011/08/diy-bread-basket.html

På cykel till Gunnebo slott

Tanken var att gå på julmarknaden på Gunnebo slott och efter att ha stött och blött transportfrågan bestämdes det tillslut att färdmedlet för dagen var cykel. Det var ju ändå 9 grader varmt ute, strålande sol och blott en mil att cykla. Nåväl, vi klädde på oss varmt med ulliga koftor, jackor, mössor och vantar och hoppade på cyklarna. Till vår stora förtjusning visade det sig att vi dessutom hade medvind, ett synnerligen ovanligt fenomen i denna stan. Så vi trampade på och blev varmare och varmare. Strax efter Lackarebäck dök dock det första problemet upp nämligen att vi inte var helt säkra på vägen. Detta problem skulle för övrigt dyka upp fler gånger eftersom vi inte riktigt hade kollat upp vägen särskilt noga innan då vi litade på att det skulle vara skyltat (och hur svårt kan det vara att hitta ett slott!?)

Det löste sig dock relativt snabbt när bussen som vi annars skulle ha tagit dök upp så vi hängde glatt på och trampade på som tusan uppför backen.  Dock är det ju så att till och med det icke nämnda bussbolaget i stans bussar kör lite snabbare uppför backarna än vi gör så ganska snart tappade vi bort både bussen och vägen igen. Efter ytterligare lite cyklande visade det sig dessutom att bussen hade kört en extra runda genom ett bostadsområde som vi faktiskt kunnat skippa. Nåväl, en liten extrarunda har väl ingen dött av tänkte vi och trampade glatt vidare. Men så kom det en korsning och plötsligt såg vi varken skymten av busshållplatser eller skyltar. Raskt plockades mobilen fram och lagom tills vi hade hittat vart vi var så dog batteriet. Turligt nog hade vi en mobil till och efter ett till försök så var vi på väg igen.

Dock kom vi inte längre än till nästa korsning innan vi fastnade igen. En liten skylt pekade framåt rakt mot en bilskrot men då detta verkade vara en tämligen osannolik cykelväg så gav vi oss ut på den stora vägen uppför den stora branta backen istället. Vilket var helt fel skulle det visa sig. För väl uppe på backkrönet började vi inse att vi nog skulle tagit av längre ned i alla fall och att vi nu istället befann oss inne ett litet bostadsområde. Inget fel med det förvisso men eftersom vi redan var lite sena till mötet med kompisen så fann vi det bäst att fråga efter vägen. Det visade sig dock att det inte fanns någon väg eller cykelbana till slottet utan att det var en stig som gällde. Jag såg väl något i stil med de grusade stigarna i Skatås framför mig och inte en knappt synlig stig med förrädiska lerpölar gömda under halvmultna löv. Vända om var ju inte att tänka på så vi traskade, eller snarare halkade, på tills vi kom till en brant och glashal stentrappa. Där blev jag ståendes svettig och på lätt darriga ben efter den brutala uppförsbacken ända tills min käre make lite försynt undrade om jag behövde hjälp med att bära ner cykeln. Något jag självfallet inte tackade nej till. Därefter (för)följde vi en liten tant på promenad och hamnade på Herkulesområdets idrottsanläggning. Som turligt nog visade sig ha en karta och ligga bara 600m från slottet.

Så efter ganska precis en timme så var vi äntligen framme. Slottsmässigt var det faktiskt något av en besvikelse eftersom det ju inte fanns varken tinnar, torn eller ens en liten vallgrav. Men efter att ha tuggat i oss lite av den senaste trendmaten, pulled pork, från ett matstånd så kände vi oss lite bättre till mods, om än väldigt frusna då lunchen fick intas utomhus.

Svartkål

Efter att ha traskat runt i ca 2h var det så dags att på stelfrusna ben bege sig hemåt. Vi var dock relativt hoppfulla eftersom vi blev så varma på ditvägen. Vad vi inte riktigt hade räknat med var att:

1. vi var nu istället stelfrusna
2. temperaturen var lägre
3. medvinden hade förbytts i motvind
4. samt att istället för uppför gick det nu nedför och då behövde vi ju inte jobba något

Huttrande och något lilafärgade susade vi ner mot Lackarebäck igen, denna gången ”rätt” väg. Nåväl, någorlunda rätt väg i alla fall. Det visade sig att vi återigen råkade ta en liten omväg då skyltarna helt plötsligt försvann och jag inte ville cykla på den starkt trafikerade vägen. Lagom till Liseberg började vår ansiktsfärg bytas mot en något mer rosaaktig men tårna hade inte hämtat sig förrän vi äntligen klev in genom lägenhetsdörren. Nu, drygt 3h efter eskapaden, stoltserar vi båda två med illröda och hettande kinder och i alla fall jag med något värkande lårmuskler men efter att ha sörplat i oss en extra stor kopp chaite under en filt så har vi i alla fall tinat upp.