Örtsalt/buljongpulver

Det känns verkligen som slöseri att slänga de tjocka fina stjälkarna av persilja eller de små utgallrade morötterna när man lagt ner så mycket arbete på dem. Persiljestjälkarna har jag faktiskt frusit ned ibland och haft i grytor men så läste jag precis ett utmärkt tips på @skillnadensträdgård om att göra buljongpulver/örtsalt så det testar jag nu. 

Små morötter och palsternackor, lökblast, persiljestjälkar, libbsticka, timjan och grovt salt mixades till en slät massa. Mässan breddes sedan ut på ett bakplåtspapper på en av ollorna i torkugnen och skall nu torka i 50 grader. Sedan mixar jag det igen när det är torrt och lägger det i lufttäta glasburkar. Jag måste nog skaffa väldigt mycket mer kryddor dock för det luktar helt sagolikt i glasrummet nu där torkugnen står. 

Sätta lök i december

Det gick faktiskt finfint att sätta kopiöst många sättlökar i en pallkrage med löv och hästgödsel i december. Jag vågade mig inte riktigt på Åke Truedssons 400 sättlökar i en lökbädd men jag hade nog drygt 70st i alla fall. Såklart blir de inte så stora när man sätter dem så tätt och tidigt men jag har ändå kunnat skörda lökar från mars. Dessutom har de inte gått i blom trots att alla rutinerade odlare säger att de ska göra det. Några av mina senare sättlökar har däremot gjort det så det måste vara något annat än kyla som påverkar med. Helt klart skall jag testa detta med lökbädd igen om jag kommer över därtill billigt igen 😊

Namnbyte och status bland odlingarna

Då var det dags för ett namnbyte på bloggen. Migränen är fortfarande kvar men hålls i schack av mediciner och upptar därför blott en dryg vecka i månaden av min tid. Och den veckan kan jag nästan alltid ta mig runt med hjälp av vanliga värktabletter och min akutmedicin. Underbart! Så eftersom jag nu nästan bara skriver om livet på skärgården så får bloggen heta samma som mitt Instagramkonto, dvs Kristin på Källegren. 

Här är lite bilder från odlingarna just nu. Även om många svor över regnet på midsommarafton satte det synnerligen fart på odlingarna så jag var glad 😁



Det gäller att sprida sina risker

Jag är glad att vi lyckades gräva upp ett nytt odlingsområde på gräsmattan för just nu är det där det växer som bäst. Där är det nämligen väldigt nära vårt sumphål så det är fuktigare där än någon annanstans. Pallkragarna är tyvärr svåra att hålla fuktiga och dessutom har sniglarna hittat dit så det lilla som kommer upp verkar snabbt bli uppätet eller torka bort. Men i gräsmattan kommer morötter, palsternacka och mangold upp fint. 

För att försöka rädda potatisen undan torkan något har jag slängt på allsköns täckmaterial. Jag hoppas det hjälper för där har jag ingen möjlighet att vattna. Även där satsar jag på att sprida riskerna och har ett flertal olika sorters potatis så förhoppningsvis blir någon bra skörd på. 

Sedan lyckades jag pinsamt nog antagligen missta solskador för gurknekros och dödade samtliga gurkplantor i växthuset förutom en. Tur jag sparade en i växthuset och en inne i glasrummet. Sen har jag faktiskt kompletterat med två plantor till från en plantskola eftersom jag aldrig lyckas särskilt väl med mina gurkor tyvärr. Nu lär vi nog få äta gurkor tills vi blir gröna antagligen 😂

Var är det förjordade regnet!?

Läget börjar bli riktigt kritiskt här nu för mina odlingar och om det inte kommer regn snart så riskerar både rabarbern, de nya hallonplantorna och alla mina små och stora plantor att dö av uttorkning. Eftersom det är en omöjlighet för mig att vattna allting, både på grund av att det är så mycket, men även på grund av att vi faktiskt är osäkra på hur mycket vatten det finns i brunnen, så punktvattnar jag de ömtåligaste sakerna. Bara det tar närmare en timme varje kväll. Dessutom försöker jag även täcka allt jag kan med gräsklipp för att behålla fukten bättre.

En positiv sak med torkan är ändå att det är oerhört få mördarsniglar och att man kan stå ute i shorts och t-shirt klockan åtta på kvällen och bygga ihop ett, något skevt,  bönstöd inspirerat av programmet Trädgårdstider. Det ska bli spännande att se om rosenbönorna och störpurpurbönorna börjar gro och klättra på det. Vitlöken verkar trivas som attan i värmen men även den har börjat gulna i topparna både på grund av de sena frostnätterna och så torkan. Så, nu får jag helt enkelt ge mig ut och dansa en regndans här och offra något lämpligt till vädergudarna. Håll tummarna för att det funkar!

Nu börjar det likna något

Trots den särdeles kalla våren spirar det för fullt i odlingarna och sallaten i växthuset har redan blivit uppryckt och har fått ge vika för några tomatplantor. Fortfarande är det lite för riskabelt att flytta ut alla så det är bara 8 st som fått flytta än. Spenaten i växthuset börjar gå upp i blom så även den skall skördas strax och ersättas med gurkor och aubergine. De behöver dock ännu lite varmare så de får fortsätta att bo i glasrummet tills vidare. Det får även pumporna och squashen vilket inte är något problem för de sistnämnda för de är bara några centimeter höga. Nakenfröpumpan däremot börjar närma sig 2m så där vet jag inte hur jag ska lyckas plantera om den utan att den knäcks. Auberginerna blommar för fullt men har tyvärr blivit smittade av spinn precis som både gurkorna och squashen. Citrusträd är verkligen inte min grej så nu slängde jag ut alla tre på altanen istället så de inte ska smitta ner något mer. Kanske fryser spinnkvalstren ihjäl med.

I odlingsområdet på gräsmattan spirar det för fullt och både morötter, palsternacka och mangold har börjat titta upp. Jag har även sått lite ärtor borta i en av de stora odlingslådorna vid växthuset som jag hoppas överlever. Det var ju lite på gränsen till för tidigt men det kan gå. Potatisen är i jorden och överallt skjuter det upp vitlök och lök. Vitlöken som jag planterade i min potager bland tulpanerna är förresten så stor att den mer ser ut som en purjolök. Kanske är det det som har räddat mina tulpaner. Det ser i alla fall helt klart lovande ut och mängden sniglar är snudd på obefintlig så jag har hopp om en god skörd i år med 🙂

Kina del 2

Under den andra delen av vår Kinaresa befann vi oss i södra Kina. Ett, i mitt tyckte, betydligt trevligare ställe än det ökenlika landskapet kring Tianjin. Här var det grönt, varmt och bergigt och folk odlade både bananer och majs utanför de små byarna. På sommaren blir det dock lätt uppåt en 40-grader och enormt fuktigt så då kan jag tänka mig att det inte är lika trevligt. Men nu var det alldeles perfekt med drygt 20 grader och mestadels mulet. Det var nog inte så vanligt med västerlänningar i den här byn (endast ca 500 000 invånare) för jag väckte en del uppståndelse när jag gick runt i, det förvånansvärt dyra, shoppingcentret intill hotellet en kväll. I en av butikerna fick de tre unga butiksbiträden fullkomligt fnatt och babblade som attan på kinesiska till mig och varandra. Jag lyckades i alla fall snappa upp att de undrade om jag var amerikanska och jag tror att jag tillslut lyckades att få fram att jag var svenska, fast på kinesiska. Därefter utbröt ett fullständigt fnisskaos igen och en av dem började ropa ”Beautiful lady. I love you”! och följa efter mig. Jag avvek ganska fort därefter kan väl tilläggas och köpte inget. I en annan lite lugnare butik provade jag, och sedermera köpte, en klänning och där började alla i butiken att fotografera mig när jag klev ut ur provrummet med klänningen på ganska svettig (det var 26 grader inne) och illaluktande efter en 9h resa från Beijing. Aningens stressande för en introvert svensk men en intressant upplevelse minst sagt. Men har man bara en chans och en timme till lite utforskande och shopping så får man ju ta den även om det innebär att man inte hinner duscha före. Tyvärr såg vi nämligen inte så mycket annat än det som var längs vägen mellan hotellet, som var ett superlyxhotell för ca 500kr/natt med helt enorma rum, och fabriken men så är det med tjänsteresor. Men kanske kommer jag tillbaks en annan gång och då ska jag se om jag kan få lite hjälp från den utmärkta tolken som vi hade på den här delen av resan. Det skulle ju faktiskt göra ganska mycket saker enklare om man förstod vad folk sade och det hade ju varit roligt att veta vad det var man åt någon gång (mer än vilken typ av kött det var då för så mycket kunde jag förstå) 🙂