Då var årets Stenshultsrunda avklarad och denna gången sprang både far och son. Som tur var uteblev regnet för det var kallt nog ändå med lite snålblåst och 9 grader. Sonen tog sig tillslut i mål efter drygt 9 min tjurigt traskande efter sin pappa. Han gillade nog inte riktigt att de andra barnen sprang ifrån honom men är man bland de yngsta i klassen och springer sin första tävling så blir det ju lätt så. För den käre maken gick det bättre och han slutade på en tredjeplats i sin klass.
Ok, så jag hann fota lite mer på Krutracet i år än förra året men tyvärr dök jag inte upp förrän klockan var strax efter 13 så solen brände obarmhärtigt. Trevligt förvisso för det var varmt och skönt men ur fotosynpunkt är det katastrofalt. Här är i alla fall en hög av dagens bilder från loppet. Mamma och pappa gick det väl sådär för och de slutade till sist tredje sist och näst sist i sina klasser. Men till viss del var det bilens fel för pappa fick motorstopp mitt i backen 🙂
I år lyckades vi faktiskt vara med på Stenshultsrundan även om vi dök upp något sent och missade starten för de allra minsta. Maken sprang, jag fotade och mormor lekte med Walle. Vädret var riktigt bra och banan välpreparerad och osedvanligt torr. Den käre maken lyckades ändock trilla ett par gånger av ren utmattning så tiden blev väl inte riktigt vad han hade hoppats. Men 46min på en mil anser jag fortfarande vara en bra bedrift. Själv ser jag förvisso ut som en löpare men jag har inte blivit biten av den här flugan än. Nä, tacka vet jag cykling. Då kan man åtminstone vila i nedförsbackarna 🙂
Vilket väder vi fick i år på Krutracet och vilken otur att jag inte hade varken tid eller batteri nog att stanna och fota i mer än 10 min. Av någon mystisk anledning var vi helt säkra på att starten gick kl 10 så att vi då skulle hunnit se den första timmen men när vi kom dit visade det sig att starten gick först kl 11. Inte bra alls då Walle behöver äta strax därefter och vi varken hade mat eller vagn med. Dessutom hade jag lagt ur batterierna till kameran när jag laddat dem och inte lagt tillbaks dem igen så jag hade bara en plupp kvar på batteriet som satt i. Och mitt i all stress med ett gnälligt och trött barn så kom en funktionär och frågade om jag kunde ta lite bilder åt Bohusläningen. Snacka om maximal otur! Jag har ju ändå varit där och fotat nu i hm 4 eller 5 år. Nåväl, kanske dyker jag upp på Granatloppet i höst istället. Då utan barn och make för fridens skull. Det gick nämligen särdeles uselt för mina föräldrar så de lär vara sugna på revansch till hösten. Den ena bilen fick körförbud pga en missad besiktning och den andra tvärdog i backen pga värmen.
Solen verkar faktiskt alltid skina över Åstol runt och så även i år. Nerverna var dock något spända då det dagen innan gick ut en varning om maneter i det blott 16-gradiga vattnet. Som tur var syntes det inte till särskilt många maneter och ej heller några späckhuggare som bara en månad tidigare siktats utanför Marstrand. Trots att det var svaga vindar var simningen ganska ansträngande då det blåst rejält några dagar tidigare vilket gjorde att många simmare var en smula yra när de påbörjade löpningen. Nytt för i år var att man nu hade en elitklass som startade en stund före motionärerna. Tyvärr blev det inte så mycket foton från simningen för mig då det var lite svårt att klara av med en bäbis på magen. Men i lekparken fanns det många bra ställen att fota från. Ser fram emot nästa års lopp!
Göteborgsvarvet i år bjöd på riktigt bra löparväder med betydligt trevligare temperaturer för löparna än föregående år. Själv fick jag lite bråttom ner eftersom Walle helt plötsligt beslöt sig för att sova hela 3h på förmiddagen ist’llet för 1h så jag hann bara till skuggan bakom Nordstan lagom tills eliten susade förbi. Där var det inte särskilt trevlig temperatur men vad gör man. Walle var rätt nöjd i säkert 20min men sedan började han tröttna så tyvärr missade jag min käre make när han sprang förbi. Han tog sig dock runt på 1:30:08 trots att delar av hejarklacken var upptagen med att mata bäbisen. Helt klart var att det var betydligt besvärligare att fotografera med en barnvagn, bäbis och dessutom hiskelig huvudvärk än med en tjock mage så nästa år hoppas jag att jag kan få en barnvakt som hjälper mig 🙂
Årets krutrace bjöd på en hel del dramatik igen med en knäckt växellåda, en bil som tydligen började brinna och en hel massa grussprut då banan var särdeles lös. På grund av en regeländring fick jag vara på stand-by på morgonkvisten utifall mamma behövde en kartläsare men den nya kartläsaren dök upp som tur var. Vädret var ganska ombytligt med både solsken och skurar men det var inte alltför illa. Jag lyckades fota från tre platser i år eftersom jag bara hade 7kg kamerautrustning att släpa på och ingen bäbis. Walle satt nämligen i bärselen och snarkade med hörselkåporna på hos pappa. Tyvärr gick det inget vidare för varken min mor eller min far på grund av att det var så slirigt men de hade som vanligt väldigt roligt så det gjorde nog inget.
Resultatlista:
Stenshultsrundan brukar vara årets blötaste tillställning och årets lopp var definitivt inget undantag. Med en klass två varning för höga vattenflöden hängandes över deltagarna var det en heroisk skara som tillslut genomförde loppet. Visst svinn förekom dock och en deltagare försvann i ett sumphål vid en vätskestation men påträffades som tur var strax därefter nedsänkt i lera. En annan kom istället rusandes in i mål med blodet rinnandes längs med benet efter en halkolycka på en knappt synlig bro. I slutändan var dock alla mer eller mindre välbehållna om än väldigt leriga och blöta som tur var.
Åstol runt bjöd återigen på ett fantastiskt väder, massor med glada åskådare och dubbelt så många deltagare som förra året. Bansträckningen i år var lite annorlunda jämfört med förra året och sträckorna något längre så start och målgång för simningen skedde nu vid inloppet till hamnen. Uppgången ur vattnet bjöd på en hel del dramatiska scener då den branta rampen ställde till det för de utmattade simmarna. Som tur var fanns det gott om funktionärer som såg till att ingen skadade sig när de tog sig upp. Summa summarum så var det hela återigen ett mycket lyckat evenemang och jag ser fram emot att fota nästa års lopp. Då något rörligare 🙂
Dagen spenderades ute på Marstrand flanerandes med en av mina kusiner samt hennes barnaskara plus hund. Nu råkar det vara så att jag är fullkomligt ointresserad och även outbildad när det gäller segling så jag var mer intresserad av folket än av själva loppet. Jag fick dock en snabbgenomgång av den seglingsintresserade kusinen men det mesta glömde jag på stört. Särskilt efter att ha bevittnat barnens hund som lekte ubåt på kommando och kom upp med tarmtång hängande som ett skägg av och till. Nåt så hysteriskt roligt var det längesedan jag såg och det var många som stannade och förundrat filmade den dykande hunden med sina mobiler. Vädermässigt hade vi tur för det låg hela tiden ett enormt åskoväder och pendlade fram och tillbaks men det orkade aldrig hela vägen ut till Marstrand.
Kristin på Källegren 