Gott nytt år!

Hoppas ni alla haft ett härligt år. Mitt har varit minst sagt omtumlande och livsomvälvande. Nu är Walle mycket nöjdare och gladare och det känns faktiskt lite sorgligt på ett sätt att börja jobba igen. Men det ska ändå bli skönt att få äta i lugn och ro, gå på toaletten utan att någon försöker kasta saker. Han verkar dessutom ha bestämt sig för att äta mer och måhända var det just det som gjorde honom nöjdare. Det gör ju överlämnandet till hans far något lättare med. 🙂

Gott slut önskar jag er alla och så ses vi igen nästa år!

Fyrverkeri

Här är ett utdrag:

Ett tunnelbanetåg i New York rymmer 1 200 personer. Den här bloggen besöktes cirka 6 300 gånger under 2015. Om den hade varit en tunnelbana i NYC, skulle det behövas cirka 5 resor för att lika många personer skulle komma med.

Klicka här för att se hela sammanfattingen.

Julaftonskjol

Äntligen är årets julkjol klar. 3,5h tog det och jag har sytt som en liten dåre den timman jag har när Walle sover middag och jag inte äter eller städar. Dessutom fick jag lite egentid i helgen med annars hade jag aldrig hunnit. Tyget hittade jag på rean på Stoff & Stil till det facila priset av 30kr/m och jag fullkomligt älskar det! Jag hoppas kunna sy en klänning av det någon dag med för jag slog på stort och köpte hela 3m. Mönster har jag inte och det resulterade givetvis i lite klantiga fel som att jag har en söm mitt fram. Bak knyter man den i en rosett, något jag nog behöver träna lite på för att få till snyggt. Men i stort är jag riktigt nöjd med den och jag tror den kommer att göra succé 🙂

KjolKjol bak

4:e advent

Julstämningen är det lite dåligt med här i år, trots granen. Men med tio plusgrader ute, mulet och lätt duggregn är det kanske inte så konstigt. Och det slog mig först idag att det nu faktiskt bara är fyra dagar kvar till julafton och att jag skulle (som vanligt) velat hinna med att göra mycket fler julklappar. Men idag blir det prioritering på att försöka sy en kjol till mig själv istället medan Walle är med pappa på Värlskulturmuséets utställning för barn. Den var det roligaste Walle sett på länge och han kutade runt som en lycklig dåre senast vi var där. Han har verkligen genomgått en jätteförändring nu efter 15 månader och verkar ha beslutat sig för att det är ok att äta mer riktig mat för mamma försvinner inte om man gör det. Det är snarare så att det var nästan nödvändigt att han började äta mer mat nu då jag bara rasar i vikt av allt springande och ammande. Att amma länge och ha en sjövild bäbis är verkligen en bantningskur som heter duga. Han är så oerhört mycket nöjdare och gladare nu så nu är det faktiskt riktigt roligt att vara hemma. Dessutom fick jag sova ostört från kl 23-06:30 häromnatten! Det gick givetvis inte utan att jag började känna av migränen men när jag blev sådär kaostrött på eftermiddagen så lämpade jag över vilden Walle till maken och gick och lade mig en halvtimme. Det plus en extra kopp te och så adventsfika hos min kusin gjorde att jag klarade mig undan det hela. Hoppas ni alla får en mysig 4:e advent!

Julgranshämtning

I helgen var vi och hämtade gran på morföräldrarnas gård. För min del är det ett måste att inte bara ha en riktig gran utan även att såga ner den själv. Dessutom så slipper vi senare ta itu med den granen när den blivit ännu större eftersom den ändå växte på fel ställe. I år var det lite extra roligt för delar av släkten och några bekanta var där och hämtade sina granar samtidigt så det blev ett riktigt härligt kalas med efteråt. De åkte hem på eftermiddagen sedan medan vi sov över och passade på att ta en härlig långpromenad morgonen därpå upp till ett av mina favoritställen. Där har en gång i tiden stått ett litet torp med en ladugård men av det syns bara två hål i marken och lite tegel under en gran som råkar växa över delar av husgrunden. När jag var liten så odlade vi potatis där varpå det nu är känt under namnet det gamla potatislandet. Nu för tiden är det gamla potatislandet tyvärr igenvuxet med granar som i alla fall i något år till ännu lämpar sig som julgranar men snart är alldeles för stora. Utsikten är dock härlig och man ser de två dammarna mitt i åkern där tranor och gäss brukar stanna och rasta på våren. Självfallet passade jag även på att ta en tur till växthuset och till min förvåning växte det en fin tuva med asiatisk kålmix ännu. Vilken kämpe med tanke på att det varit minus sju grader en natt! Till min stora sorg dock hade ett av de gamla äppelträden blåst ner i en av stormarna. Hoppas hoppas att någon av mina sticklingar tar sig eller så får jag försöka ta lite ymp-ris. Jag hade hoppats att jag skulle hunnit få sortbestämt de båda äppelträden då de är ofantligt gamla men tyvärr fick de nästan ingen skörd i år. De har ju inte skötts på säkert 15 år och är helt genomruttna så det kanske inte är så konstigt om skörden tillslut uteblir. Hoppas det andra klarar sig lite till i alla fall.

 

 

Käpphäst

Walles ena kusin älskar hästar. Så vad passar då bättre än en käpphäst i julklapp? Dock var de i butikerna väldigt dyra och tämligen tråkiga så jag beslöt mig då för att sy en av det fina fuskpälstyget jag använde till åkpåsen (jag fick ju rejält mycket mer än jag beställde nämligen). Fuskpälstyget visade sig dock vara ganska så svårsytt och overlockmaskinen tyckte att det hela blev alldeles för tjockt och lade av totalt periodvis. Tur jag har min Huskvarna med så det mesta syddes på den, förutom öronen och ögonen då. Jag blev i alla fall ganska nöjd för jag har verkligen inte haft så mycket tid att lägga ner på den och mönstret ritade jag själv. Det som tog längst tid var att sy fast öronen, ögonen och så lite på grimman för det tog en hel timmes pysslande med en specialnål. Hoppas han blir nöjd i alla fall så ska jag fundera på mitt nästa sömnadsprojekt. En kjol til mig själv kanske i det fina mörkblå tafttyget med svarta prickar på 🙂

 

IMG_7373 R

Åkpåse

Äntligen börjar vi komma tillbaks på banan igen efter en månad med kaos, sjukdom och tänder. Nu är det bara en tand kvar för den här gången men Walle verkar nöjd ändå. Han har till och med börjat äta och har gjort så nu i 4 dagar, vilket nog får anses vara något av ett rekord. Dock äter han inte när vi är bortbjudna för då finns det alldeles för mycket att titta på. Jag har äntligen med orkat göra något annat än att äta och sova när han sover och här är resultatet av ett färdigt projekt. Jag var alldeles för snål för att lägga runt en tusenlapp på en åkpåse så istället passade jag på att fynda fuskpälstyg och det fantastiska lite lätt royalistiska isblå tyget från en tygaffär som skulle stänga ner. Tror bestämtc att jag betalade ynka 100kr totalt för två rejäla tygbitar plus ytterligare en rejäl tygbit med vargmönster. Synd och skam att jag inte köpte mer av det isblå tyget dock för efter att ha tittat lite på julkalendern så blev jag ruskigt sugen på att sy en sån där liten 1700-talsdress till Walle. Nåväl, en åkpåse blev det tillslut och även om den är rejält slarvigt sydd för jag hade inte tid att göra ett mönster så jag improviserade fram det hela.

http://www.b-brodyrhome.se/

IMG_7371 R

Ingen kan göra allt

Men alla kan göra något. Så därför beslöt jag mig för att bjuda in den rumänska kvinnan, som suttit av och till under hela min föräldraledighet utanför ICA, på middag på juldagen. När jag berättade att ICA var stängt på juldagen nämligen såg hon så ofattbart sorgsen ut att jag kände mig tvungen att göra något. Att tvingas fira jul utan sina barn och sittandes i en iskall och becksvart husvagn utan någon mat går inte för sig. Vi har ju nästan dagligen bytt några ord på svenska/engelska/rumänska/italienska/teckenspråk om vädret, våra barn eller något annat av mer eller mindre vikt.

Nu är det säkerligen en hel del av er som inte bara lyfter på ett ögonbryn utan på båda två och dessutom tappar hakan. ”Hur vågar du?” är väl den vanligaste reaktionen jag har fått när jag har berättat om mitt initiativ. Underförstått: är du inte riktigt klok, du kommer ha en mindre klan av rumäner utanför dörren nu när de vet var du bor!  Måhända är jag inte så lite naiv men jag tror ändå att de flesta är människor är goda tills motsatsen är bevisad. Och än så länge har mina initiativ bara resulterat i fler vänner och inte färre värdesaker.  Dessutom har jag nog aldrig träffat på några som är noggrannare med att lämna tillbaks saker de lånat än de som har det allra svårast. Självfallet finns det rötägg bland rumäner precis som det finns rötägg hos oss svenskar men att automatiskt göra kopplingen att alla tiggare är kriminella gör att en redan utsatt grupp blir än mer utsatt.

Nästa fråga brukar handla om huruvida jag verkligen tror på det som Chetta berättar. Underförstått ”de tjänar ju så bra så de har säkert både platt-tv och bil där hemma”.  Det går inte ens att överleva i Rumänien på drygt 2000kr/månaden och för att få ihop det måste man sitta utanför en matvarubutik från 10-17 alla dagar i veckan, månader i sträck. Snacka om usel timpeng. Lägg dessutom till att bo i en svinkall husvagn utan el och vatten ute i skogen samt att vara beroende av att andra skänker mat till dig eftersom alla pengar du skrapar ihop skickar du till dina hungriga barn så förstår man varför Chetta tycker det är maximal stress att vara här.  Men alternativet är inte särskilt mycket bättre tyvärr. Själv har jag bara varit i Vitryssland men situationen är knappast bättre i Rumänien. Och för mig som släktforskat kan jag bara krasst konstatera att många av mina släktingar dog i förtid i av sjukdomar som vi idag kan bota. För om man bor i ett litet dragigt hus, stundtals utan el och rinnande vatten, äter för dåligt eftersom man inte har råd med mat och går till sjukhuset först när det är så akut att man riskerar att dö av en vanlig förkylning då blir man inte särskilt långlivad.

Det är dock jobbigt att bjuda hem dessa människor för man kan inte låta bli att fundera på hur man ska kunna hjälpa till där man sitter i sitt överflöd av lyxprylar som vattenkokare, surfplattor och tv-apparater. Hjälp till självhjälp är ju det absolut bästa men hur gör man det?  Än så länge har vi inte kommit på någon bra lösning men att försöka hjälpa henne och hennes man så att deras två pojkar, 10år och 13 år, får gå klart skolan känns som högprioriterat. Kanske kan de lyckas vidareutbilda sig till och med och på så vis få ett jobb med lite högre inkomst. Vi har i alla fall fått deras adress och jag fortsätter att förse henne med mat och kläder till barnen så länge hon sitter här. Men eftersom det är så stressande att vara borta två månader i sträck från sina barn och sitta och vara hungrig och frysa konstant för knappt mer än hon får ihop i Rumänien så är hon inte säker på att hon orkar återvända till Sverige fler gånger. När jag frågade henne hur de ska klara sig där hemma så tittade hon på mig med sorgsen blick och skrev: ”Jag vet inte men med Guds vilja hoppas jag att det går….”

 

http://www.dn.se/sthlm/vi-trodde-det-skulle-vara-battre-i-sverige/