Gravidmagen v38

Bergsgeten har nu faktiskt fått sig en törn och jag verkar ha gått in i fas tre av graviditeten. Helt plötsligt under middagen i förrgår började jag få sammandragningar. Eftersom jag knappt haft fler än 5st totalt så blev jag lite nervös då jag helt plötsligt fick 5st inom loppet av sisådär två timmar. De flesta var dock väldigt små och framåt midnatt var det lugnare igen. Så morgonen därpå följde jag glatt med mamma och lillasyster på en liten shoppingrunda. Det visade sig vara ett inte helt smart drag för senare på kvällen så fick jag sådana rejäla sammandragningar att maken hittade mig hängandes över diskbänken flåsandes och kvidandes. Raskt beslutades det att trots att klockan närmade sig 21 och min stackars make hade anlänt till gården först kl19 att vi skulle bege oss tillbaks till Göteborg utifall att. Jag tryckte för säkerhetsskull i mig två alvedon men en drygt timslång bilresa på stundtals skumpiga vägar var inte särskilt skoj trots det. Väl hemma var det bara att öva på att slappna av och andas och som tur var lugnade det sig framåt tretiden på natten. Efter ett besök hos barnmorskan sen idag konstaterades det att Trollet nu ligger i startgroparna och har fixerat sig så nu är det helt klart slut på flängandet. Tur jag precis hann att skörda så mycket grönsaker som gick men att leverera honungsburkar till jobbet får bli vid ett senare tillfälle. Sammandragningarna har nämligen inte slutat utan verkar komma sisådär var 30:e minut så idag har jag försökt vila. Ett synnerligen svårt projekt för min del som väl inte helt lyckats. Men vem kan motstå en glassfika i sensommarvärmen?

IMG_3698 R

Tillvaratagande av trädgårdens och skogens guld

Nu är det verkligen full fart på tillvaratagandet av grönsaker, frukt och kryddor. En extra stress infinner sig ju i år i och med att det nu bara är drygt 3 veckor kvar till beräknad förlossning så det gäller verkligen att passa på. Under kvällspromenaderna på gården fylls tröjor och jackor med kantareller eftersom jag varje gång inte tror mig orka gå in i skogen och frysen är nu snart full av dill, persilja, ärtor och svamp. Det som vi inte får plats med eller inte lämpar sig för frysning torkas istället i vår torkugn och läggs i burkar som ex. oregano, timjan, tomater och karljohansvamp. För lite bra tips och trix på örter och metoder att bevara dessa finns alltid Camilla Plum. Den 14/9 kommer hon till Gunnebo slott på deras evenemang Jordens mat (13-14/9). Helt klart värt att gå på om jag orkar och kan.

http://www.svtplay.se/fran-mull-till-guld—camilla-plums-kryddvaxter
http://www.gunneboslott.se/evenemang/jordens-mat

Idag blir det dessutom en utflykt till Fristorps gård med Hushållningssällskapet för att se hur deras musteri och gårdsbutik ser ut. Olyckligtvis råkar vi ha väldigt ont om äpplen på gården i år men om jag orkar tänkte jag be att få några av grannarna så vi kanske får använt vår äppelpress i alla fall en gång i år. Mormors äppelsorter visade ju sig dessutom förra året inte höra till sorten som blir god must utan passar mycket bättre till mos. Nästa år hoppas jag att jag kan få fatt på en billig handdriven äppelkross med så vi slipper banka sönder äpplena med vedträn. De måste nämligen krossas innan man lägger dem i pressen så att man verkligen får ut all saft.

Äppelpress

Den inte fullt så unga Kristins lidande del 7

Häromdagen hände något mycket märkligt. Helt plötsligt vid kassan på Ica sköt en vilt främmande hand fram, likt en huggande reptil, och började klappa mig på magen. När jag smått chockad vände mig stod där en kvinna och mumlade glatt att alla är visst gravida nu för tiden. I normala fall hade jag hoppat högt då jag inte är en person som gillar fysisk kontakt med människor jag inte känner väldigt väl men eftersom jag var så trött att marken gungade mumlade jag bara något artigt tillbaks innan jag betalade och snabbt vaggade ut. Detta var dock första gången en vilt främmande människa tagit till handgripligheter, bokstavligt talat då,  men som gravid är det mer regel än undantag att det första folk kommenterar är din storlek.

Tidigare på dagen hade jag också varit nere på stan en sväng vilket även det visade sig vara något av en prövning. Först trodde jag att jag hade glömt ta på mig byxorna. Jag har nämligen råkat göra det efter en badmintonmatch men upptäckte det som tur var när jag tog i dörren på väg ut från omklädningsrummet. Men efter en snabb koll insåg jag att jag faktiskt hade en klänning på mig och att den verkade sitta som den skulle. Därefter slog det mig att det mest sannolika var att det var min utstående mage som folk glodde på. Och glodde gjorde de. Jag kände mig lite som en byxlös Moses när han delade Röda havet där jag gick genom Nordstan. Som tur var verkar 10 års uppmuntrande kommentarer från min fantastiske make ha gjort susen för nu kände jag inget behov av att springa och gömma mig i lägenheten även om jag tyckte det hela var rätt jobbigt. Folk kan tyvärr nämligen vara väldigt elaka även mot smala människor och att vara spinkig betyder inte att man automatiskt är nöjd med sin kropp.  När butiksbiträden kallat mig anorektisk eller bett mig gå till barnavdelningen trots att jag varit i 20-årsåldern har jag med tunga steg gått hem och svurit att aldrig besöka den butiken igen. Att bli kallad modellsmal har därför, i min värld, varit ett skällsord då det oftast några minuter senare har följts av en lång utläggning av hur sjuka och anorektiska de såg ut.

Men så träffade jag min man och han lyckades äntligen tränga igenom mitt skal som annars effektivt avfärdat alla positiva kommentarer som trams. Jag minns särskilt en fest vi var på på högskolan (han var ju nämligen fadder i min faddergrupp). Jag stod och gömde mig bakom baren utklädd till fotbollstjej i ett par väldigt korta shorts (mina Ralph Laurenshorts om jag inte helt missminner mig), gröna knästrumpor och grönsminkad. Men eftersom jag var med och arrangerade var jag tvungen att ge mig ut och servera emellanåt. Likt ett skrämt rådjur ilade jag snabbt fram till borden med papptallrikarna för att därefter ta skydd i säkerheten bakom bardisken igen. Där i mitt lilla fort kunde jag stå och kasta små förstulna blickar på snyggingen utklädd till pensionär. Nu hade vi faktiskt varit på en dejt några veckor tidigare men eftersom jag alltid drabbades  av antingen total mundiarré eller tunghäfta i närheten av honom så jag räknade cyniskt med att han avfärdat mig som en komplett tokstolle. Därför blev jag inte så lite förvånad när han direkt efter middagen tog tag i mig och drog ut mig i korridoren för att prata. När han dessutom tittade med uppskattande blick på mina ben och sa att de var de snyggaste han hade sett var loppet verkligen kört för min del. Det är nu lite drygt 10 år sedan och mycket vatten har runnit under broarna sedan dess men jag älskar honom bara mer för var dag som går.

Mandelbotten med bär och honungskesella

Nu finns det återigen honung att köpa från mammas biodling. Skörd nummer två är precis som den första lilla skörden fantastisk gyllengul och flytande och är så god att man kan sleva i sig den direkt ur burken. Precis som den tidigare skörden kommer den med att stelna om några veckor men då är det bara att värma den lite i micron så mjuknar den igen. Det går även bra att frysa in överskottsburkar då kristallisationen saktar ned i frysen.

I år har jag, av förklarliga skäl,  inte hjälpt till att hämta ramarna utan bara tappat upp på burkar och satt på etiketter. Ett ganska ansträngande jobb ändå med tanke på att själva honungsberedningen måste ske i dryga 30 grader eftersom honungen annars är för stel att handskas med annars.

Först tar man bort vaxlocket som sitter över alla honungscellerna. Detta görs med en uppvärmd stekspade och kräver ett visst mått av finkänslighet och styrka då man inte gärna vill skala av för mycket av den dyrbara honungen. Därefter pickar man hål på cellerna med en mordisk maskin med massa piggar på för att sedan sätta ramarna i slungan. För att säkert få ut all honung men inte få med massa vax gäller det att slunga åt båda hållen och lagom fort. Till sist så silas honungen genom massa silar i olika storlekar och sen rör man den en gång om dagen tills den skall tappas upp på burkar. Nu ska ju tilläggas att mammas biodling är av den mindre skalan och att det, för den som har råd, givetvis finns fantastiskt fina och mer automatiserade system. De kostar dock skjortan så vi får hålla till godo med delar av morfars gamla utrustning som fungerar än som tur är. Men man blir ju i alla fall stark 🙂

För er som inte bara nöjer er med att ringla honungen över yoghurten kommer här ett smaskigt recept på en tämligen nyttig efterättspaj.

Receptet nedan kommer från Marita Delverts bok, Med smak av honung.

http://svenskhonungsforadling.se/mandelbotten/

Ingredienser:
150g mandel
3msk citronsaft
1msk honung
1dl havregryn
½dl kokosflingor

250g naturell kesella
3msk honung
3dl blandade bär

Gör så här:

  1. Kör mandeln i matberedaren och fukta blandningen med citron och honung. Blanda i havregryn och sprid ut blandningen jämt i en stor pajform eller flera små.
  2. Strössla kokos ovanpå och tryck till degen så den blir som en kaka.
  3. Grädda i ca 10min i 175°C och låt svalna.
  4. Blanda kesellan med den flytande honungen och bred över pajen. Dekorera med färska eller frysta bär.

 

 

Shorts

I helgen så fick mina favoritshorts sätta livet till. Med tanke på att de ändå höll ut i 10 år så var de väl värda sina pengar. För pengar kostade de. Det var nämligen ett par Ralph Laurenshorts jag klippte sönder men med hela rumpan full av begynnande små hål och rostfläckar överallt så var det tillslut dags. Men eftersom modellen var så bra och går att ha både som höggravid och spinkig så ritade jag snabbt av dem och sydde upp ett par liknande 🙂

Nästa projekt till mig själv lutar åt en cape. Borde fungera bra med både bärsjal och bäbis under så länge jag har några knappar att öppna så Trollet får luft. Jag har dock inget mönster i vanlig ordning och att sy i ull skall vara väldigt lurigt så det kan bli ett väldigt spännande och dyrt projekt som jag kanske inte orkar påbörja såhär 4 veckor innan förlossningen.

Grönsaker, grönsaker, grönsaker

Vi äter så mycket grönsaker nu så det skulle inte förvåna mig om Trollet är lätt grönaktig på grund av alla ärtor, bönor och mangold som jag sätter i mig. Men det finns ju inget godare än lätt kokta egenodlade grönsaker med en rejäl smörklick på och lite salt. Mmmm!

Vi har dock fått ett litet delikat problem i form av att vi faktiskt har och kommer få så mycket grönsaker att vi inte kommer klara av att göra av med allt. Detta var ju i och för sig en del av min lömska plan när jag planterade i våras och hade jag orkat skulle jag ha sått ännu mer. Jag har nämligen en idé att även försöka sälja lite grönsaker utöver mammas honung och min hemgjorda flädersaft som jag redan säljer. Så i dagarna har jag, förutom att jag hjälpt mamma med honungen (vilken skörd vi får i år!), också rotat rätt på två gamla lådor till en byrå som jag spikat ihop samt köpt ett kassaskrin. Dock råkar det enda vi har tillräckligt mycket av i dagsläget vara spritärtor men tomater, gurkor och zucchini är på gång om vi nu lyckas hålla undan sniglarna. De har tyvärr varit och kalasat inne i växthuset igen och under ett av de otaliga åskovädrena som drabbat oss hittade jag och hackade ihjäl inte mindre än 10st som kalasade på tomaterna. Nu skall i alla fall nästan alla hål till växthuset vara igentäppta så vi hoppas på det bästa.

Gravidmagen v 35

Nu börjar det verkligen kännas att jag har lagt på mig en del. Inte nog med att jag häromdagen fastnade när jag skulle ta mig ut från den trånga duschkabinen på gården jag har även tvingats införskaffa ett par fotriktiga tyska tofflor eftersom fötterna börjar bli ömma och lite svullna. Dock måste jag nog erkänna att mina problem fortfarande tur nog verkar vara synnerligen modesta jämfört med de flesta andra gravidas och det värsta är nog den förlamande tröttheten. Men trots den lyckades jag ändå under gårdagen gräva upp ca 7kg potatis, skörda 2kg spritärtor, göra i ordning en låda som jag ska försöka sälja grönsaker i samt ta en rejäl promenad med maken och min mamma över diken, berg och genom buskage för att titta på en potentiell tomt. Det ska ju dock tilläggas att jag ju faktiskt inte har varit på jobbet sedan 19/12-2013 och hade jag inte varit arbetsbefriad med lön så hade jag nog precis som de flesta andra gravida däckat i soffan direkt vid hemkomsten efter en lång arbetsdag och pendling. Nåväl, det där med jobb får jag ta itu med sen men till min glädje har jag faktiskt redan blivit headhuntad till två tjänster så det ska nog lösa sig det med 🙂

Trollet verkar nu ha det aningens trångt för kullerbyttorna är inte fullt lika kraftiga som innan men istället väldigt välriktade rakt mot min stackars blåsa. Jag har tydligen nu även börjat röra mig mer som att jag faktiskt är höggravid, vilket enligt min käre make betyder en vaggande anklik gång med inslag av plågsamma tvärstopp samt att hålla sig om magen och kvida till vid en särdeles hård spark. En intressant notering gällande produktionen av mat till Trollet är att den startar tydligen lite innan förlossningen. Nog för att jag har märkt av det lite grann men häromdagen upptäckte jag till min fasa att jag faktiskt hade en rund liten fläck på mitt alldeles nya ljusgråa linne. Får nog bli till att sy lite fler amningsinlägg samt införskaffa mönstrade linnen som fläckar syns dåligt på…

IMG_3653 R