Det nya gröna köket

Med kött som tillbehör var temat för torsdagens matlagningskurs med Länsstyrelsen på Gunnebo Slott & Trädgårdar.  Självfallet lika fantastiskt som tidigare kurser även om antalet deltagare var lite väl i överkant i mitt tyckte. Dessutom råkade jag hamna i gruppen där det mesta var förberett men det var spännande att knô sig runt och kika på vad de andra gjorde. Dock var jag hemma först kl 22 vilket givetvis ledde till att jag nu gått runt som en migränzombie sedan i torsdags. Men det får det vara värt! Recepten har jag inte fått än utan de kommer förhoppningsvis upp när jag får dem sedan. Så ni får hålla till godo med mina foton.

Höbakad rotselleri.

Ugnsbakade rödbetor.

Ugnsbakad purjolök.

Grönkål- och äpplesallad.

Hemgjord lyxskinka.

Torkade äggulor.

Purjolöksmajonnäs.

Njurtapp.

Minns inte riktigt vad det var mer än skinka och purjolök(?) men gott var det.

Rödbetor, inlagda rosenbönor och rödbetsskott på en bas av väl avrunnen yoghurt har jag för mig.

Fullknökat.

Uppläggning av höbakad rotselleri, lammbacon, svedjeråg och inlagda trattkantareller.

Mästerkocken lär ut hur man skivar kött på rätt sätt.

Svarvad kålrabbi med svartrot och riven äggula bland annat.

Buffébordet

Buffébordet

VAB

Eftersom Walle inte ville äta hos dagmamman igår och hostade skrällande i morse så beslöt jag mig för att stanna hemma för säkerhetsskull. Dock visade det sig rätt snart att han var aningens piggare än vad han verkade i morse så måhända var det mest matbrist och bara lite förkylning som spökade. Jag känner mig däremot inte riktigt i balans och har halsont, migränkänningar och är vansinnigt trött. Någon vila har det däremot inte blivit och Walle har pepprat min smörgås, hällt ut vinsyra på golvet och vägrat låta mig dammsuga upp den, jagat mig med sin plastgräsklippare, hjälpt till att skruva isär dammpumpen, gungat, sprungit genom vattenpölar och klättrat i klätterställningen. Puh, inte undra på att jag är trött när jag hållt på sedan kl 6 i morse. Nu sover han äntligen så jag har pillat ihop en dörrrkrans och väntar på rörmokaren. Vi ska äntligen få igång värmen ordentligt igen här så vi slipper ha 16-19 grader inne. En liten tur till odlingarna blev det med och det grir faktiskt i växthuset såg jag. Kanske inte så konstigt för det är just nu 9 grader ute. 

Flyttkaos

Den käre maken kånkar nu varje kväll in ett par tre flyttkartonger och några Ikeakassar medan jag börjar packa upp saker och önskar att jag vore lite mer av sorten som tänker jag gör det sen. Men jag hinner inte ens ner i hallen innan jag är igång och eftersom skåpen redan är fulla måste jag först tömma dem. Det ena leder således till det andra och istället för att sy ett par byxor till Walle och koka tomatsås har jag nu sprungit runt som ett skållat troll i 1,5h och rensat och packat ur lådor. Suck… Måhända är det min högkänslighet och avsaknaden av filter som ställer till det för jag avskyr verkligen oordning. Men eftersom allting strävar mot kaos är det verkligen ett Sisyfosarbete att rensa och plocka undan. Särskilt när man har en sjövild tvååring…

Jag har i alla fall fått en timmes paus på eftermiddagen när Walle sov eftersom jag var föräldraledig idag på em så då passade jag på att flytta några grönkålsstånd. Vi har ju haft besök av rådjuren här när det var snö som ätit upp grönkålen och idag var det dessutom en älgko med kalv här och smaskade på äpplena jag lagt ut. Tyvärr var vi inte hemma då men av mammas foton av dem och den välta klätterställningen att döma så var äpplena mycket goda. Annars lever förvånansvärt mycket fortfarande i mina odlingar mot vad jag trodde och salladskålen måste nog verkligen ha någon antifrysvätska i sig så fin är den.

Salladskålen är verkligen en kämpe!

Grönkål i växthuset

Under en fiberduk och ett fönster lever några små skott än.

Vårvinterdag

Efter att ha återhämtat mig från ännu ett migränanfall denna veckan så lyckades jag faktiskt förvånansvärt fort ändå släpa mig ut en stund i det härliga vädret. Vatten drippade och droppade från taken och det var nästan så att jag trodde det var februari eller mars och inte november. Jag hittade faktiskt en liten blommande maskros intill en husvägg här. För säkerhets skull så grävde jag ändå upp morötterna i landet eftersom det nu ska bli töväder nästa vecka. Om inte annat så riskerade de att bli uppätna av alla rådjur vars spår jag nu tydligt kunde se över gräsmattan. En och annan hare hade hoppat omkring där med och i deras spår följde även en räv. Kinakålen verkar faktiskt ha klarat sig riktigt bra så den fick vara kvar. Det var nog tur att jag täckte det mesta med fiberduk för det verkar ha räddat en del. Fruktträden hade fått lite besök med men det var bara päronträdet som blivit provsmakat. Eftersom jag hade råkat glömma 15kg äpplen från syrran ute så beslöt jag mig för att ge dem till rådjuren istället. Kan hända håller de sig borta från fruktträden då tills imorgon när det skall börja töa.

Griskött

Julen kom visst tidigt i år med både snö och julgris så den käre maken var precis och hämtade en låda med 35kg griskött från grannen här. Jag är dock minst sagt nervös eftersom frysen är säkert 30år gammal och så full av mat och is att den knappt går att stänga. Igår flyttade jag därför över sisådär 15kg bär till frysen i torpet här intill utifall att. Vi måste verkligen ta itu med att byta ut vitvaror nu och köpa en frysbox till källaren.

Här har annars snöat något helt vansinnigt det senaste och det var knappt att jag och Walle tog oss hem idag. Hoppas det lugnar sig lite nu annars får vi börja bytas av med plogandet. I dagsläget är det min far som sköter det mesta av plogandet men blir det för mycket får jag eller maken rycka ut och hjälpa till. 

Alla odlingar ligger nu under ett par decimeter snö här vilket jag inte alls hade räknat med såhär tidigt. Jag hade ju t.o.m. planterat lite vintersallat i växthuset. Morötterna och palsternackorna hann jag inte få upp innan snön men jag ska försöka gräva fram dem i helgen. Än så länge är de nog ganska skyddade under snön men sommarmorötterna gillar knappast kylan något vidare och vi har runt -7 grader på nätterna. Vilken tur att jag hann få in alla tomaterna i alla fall. De hänger så fint i torkställningen och mognar och det känns oerhört lyxigt att äta egna tomater såhär i november. 

Håll tummarna för att mitt huvudvärks/migränskov ger med sig i morgon. Jag har haft det nu i fyra dagar eftersom maken var bortrest i helgen vilket betydde att jag fick sova med busmörten och då blev jag ju väckt stup i kvarten. Att den lilla ligisten (barnet då alltså, inte maken) dessutom väcker mig strax efter kl 5 på veckodagarna gör inte saken bättre. Jag känner mig minst sagt slutkörd och har nu iprenförbud eftersom jag käkat maxdosen det senaste dygnet. Blir jag sämre får jag väl stanna hemma i morgon men eftersom maken åker hemifrån kl 5 så brukar det vara ett sämre alternativ för mig eftersom jag då är fast hemma med en sjövild tvååring. Men det går nog över tills i morgon hoppas jag…

En försmak av vinter

Vi hade hela -7 grader här i morse och det resulterade givetvis i katastrof bland grönsakerna som var kvar. En del var täckt men när det blir så kallt hjälper inte det tyvärr. Nu är jag givetvis fullt medveten om att vintern kommer varje år, vare sig man vill det eller ej men lite överraskad blev jag ändock. Dillen låg ihopsjunken och sladdrig och palsternackan likaså. Morötterna hoppas jag har klarat sig någorlunda för jag har inte löst vart jag ska förvara dem än. Sommarmorötterna håller sig inte sådär jättebra tyvärr så nästa år ska jag nog satsa på lite vintermorötter med. Physalisen som jag inte hade hjärta att slänga ut i helgen då vi hade +15 grader är nu stendöd. Inga frukter hann mogna i år men så hade den också självsått sig från förra året och kom igång alldeles för sent. I helgen får jag se om jag kan rädda det som går om inte vädret är för uselt och barnet för vilt. Det ryktas om snökaos här och min käre make är borta i helgen så jag och Walle får klara oss själva. Måtte det inte bli för mycket snö för då måste jag ut och ploga istället…

Stenshultsrundan 2016

I år lyckades vi faktiskt vara med på Stenshultsrundan även om vi dök upp något sent och missade starten för de allra minsta. Maken sprang, jag fotade och mormor lekte med Walle. Vädret var riktigt bra och banan välpreparerad och osedvanligt torr. Den käre maken lyckades ändock trilla ett par gånger av ren utmattning så tiden blev väl inte riktigt vad han hade hoppats. Men 46min på en mil anser jag fortfarande vara en bra bedrift. Själv ser jag förvisso ut som en löpare men jag har inte blivit biten av den här flugan än. Nä, tacka vet jag cykling. Då kan man åtminstone vila i nedförsbackarna 🙂